Någonstans kände jag att det fanns ett tomrum att fylla och en roll att spela. Det finns väldigt många tankar och idéer i omlopp som aldrig kommer i tryck. Vi vill fånga upp en del av de texter som inte skulle få plats någon annanstans, det är tidskrifternas roll, säger Erik Jonsson redaktör för Subaltern.

Det är eftermiddag på H:ströms antikvariat i Umeå. Vi sitter vid ett bord bland travar av bokkataloger inplastade för ett kommande massutskick. Det är förläggaren och antikvariatägaren Johan Hammarström som sammanställt en höstkatalog som uppmärksammar bokutgivningen på de mindre förlagen. Det var hit till antikvariatet som Erik Jonsson först gick för att undersöka möjligheterna att ge ut en tidskrift. Det gick över förväntan. Hammarström gillade inte bara idén utan ville själv vara med i arbetet. Han erbjöd sig att stå för formgivning och tryckkostnader.

Erik berättar att han egentligen hade tänkt sig någonting mer blygsamt, någonting åt fanzine-hållet, men när pengar sköts till höjdes ambitionerna. Han talar smått urskuldande om det faktum att det gick förvånansvärt lätt att komma igång med Subaltern.

- Vi hade bra flyt i början efter att finansieringen var klar började det rulla på. Jag hörde av mig till några författare som jag hade haft mejlkontakt med sedan tidigare för att jag gillar deras böcker. Flera av dem kunde tänka sig att bidra med texter utan betalning.

Bland andra nappade den kontroversielle Nikanor Teratologen, Torbjörn Säfve och Aase Berg. Med dessa namn blev det sedan lättare att få med fler skribenter. Erik berättar att de mindre förlagen är betydligt mer hjälpsamma att förmedla kontakter med sina författare. Till exempel samarbetar Subaltern mycket med Vertigo förlag. Men om man söker författare som ges ut av något större förlag får man använda andra kanaler för att få tag på dem. Första numret började ta form och det blev allt omfångsrikare, närmast bokliknade. Och Subaltern är en tidskrift med lite kluven identitet. Den befinner sig i gränslandet mellan tidskrift och bokserie. Erik ser den själv som en tidskrift men av förlaget behandlas den av praktiska skäl som en bokserie.

Subaltern har i sina två första nummer blandat intervjuer med noveller, poesi, essäer om litteratur politik, filosofi och musik. Nyskrivet har blandats med nyöversatta äldre texter av exempelvis Shelley och Thoreau, debutanter har ställts sida vid sida med författare som Einar Heckscher och Torbjörn Säfve. Texterna samlas alltid under ett tema. Hittills har Sublatern avverkat apokalyps och Amerika. Innehållet kan vara konspiratoriskt, klarsynt, väldigt teoretiskt, personligt och inte minst mångfaldigt.

- Jag gillar att blanda texter hejvilt under ett tema, att lägga in ett par texter som inte är helt rumsrena. Det är oftast de texterna som man kommer ihåg, texter som väcker obehag på något sätt.

Vad som oroar och väcker anstöt varierar naturligtvis. Men oberoende från vilket håll läsaren kommer försöker Erik Jonsson se till att det finns något i Subaltern som läsaren stöter sig med. Detta åstadkommer redaktören bland annat genom att i sitt löst sammanhållna redaktionsråd inrymma både en radikal marxist och en konservativ traditionalist som får tipsa om intressanta texter. Erik berättar att de verkligen hatar varandras texter och nog inte skulle trivas i samma rum. Kanske är det därför tur att Subaltern inte har någon fast redaktion. Det mesta av arbetet med Subaltern sköts via e-post och ytterst är det Erik Jonsson som genom att hantera floder av e-korrespondens sätter ihop tidskriften. Under ungefär nio lågintensiva månader söker Erik texter och gör intervjuer, sedan intensifieras arbetet under ett par månader då texterna börjar komma in.

Trots att namnet och tillika begreppet Subaltern har vissa politiska konnotationer såsom kopplingar till vänstertänkaren Gramsci och postkolonial teoribildning eftersträvar Erik inte någon uttalad politisk profil.

- Det vore att måla in sig i ett hörn. Jag tar gärna in en rabiat politisk text men bara den kan balanseras upp av en annan minst lika rabiat. Namnet Subaltern kommer från att jag och Johan ville ha ett namn som lät riktigt bra, kort och kärnfullt. Subaltern hämtade vi i första hand från soldaten Svejk. Subaltern var hans rang. Kanske tänkte vi att vi skulle vara lite som Svejk infiltrera och avslöja makten. Hade jag vetat hur många frågor jag skulle få om namnet vet jag inte om vi hade valt det namnet.

Det kommer troligen att bli mer politik framöver i Subaltern eftersom det finns planer på att göra ett halvnummer om det kommande riksdagsvalet. Tanken är att kulturen ska få ta ett helhetsgrepp på politiken.

- Jag lyssnar hellre på vad exempelvis en författare som Torbjörn Säfve har att säga om valet än någon trött ledarskribent. Kulturen kan ge ett helt annat långsiktigare perspektiv som tyvärr saknas idag.

Det nummer som just nu håller på att färdigställas har erotik som tema. Författare och skribenter har bjudits in att fritt tolka och kommentera begreppet. Säkert kommer det att provocera någon att sexualbrottsdömde Hans Scheike är en av dem.

- Det är ingen fantastisk text jag har fått ur honom men den är enbart med för att den fyller sin funktion, det blir en ganska kul effekt med honom mellan mer etablerade skribenter som Alexander Ahndoril och Stig Saeterbakken.