Inledare


László Gönczi
Fria.Nu

Varför vill massmedier ha tvåpartisystem?

Vi står kanske inför ett av Sveriges mest intressanta val genom tiderna. Massmedierna, streamline, gör sitt bästa för att förstöra glädjen. Istället för att se den mångfald som uttrycks genom nytillkomna partier så försöker de göra allt för att sortera in alla i två kombattanter, som om det bara fanns två tankar här i världen: vänster och höger.

Numera granskar man hellre enigheten mellan partier än deras politik. Om Reinfeldt går ut med sin kamp för otrygghet, så är man inte så brydd över det, utan det man sätter fokus på är om de andra borgerliga partierna ska kunna enas kring dessa råa förslag. Enighet är en dygd utan ifrågasättande.

Så håller man på. Är junilistan borgerlig eller sossig? Visst är Fi vänster ändå? Men sjukvårdspartiet är väl ändå... och så vidare. Både centern och miljöpartiet har försökt bryta mot denna tvåfald, som ligger så nära enfald man kan komma. Ack nej, så får det inte vara. Inte undra på att de mer eller mindra självförvållat har klistrats in i sina respektive block.

Men det är himla synd! Så ska det inte vara i ett flerpartisystem. Jag önskar varje parti som vägrar att bli insorterat lycka till, nästan i alla fall.

Det sägs att allt detta sker för enkelhetens skull. Vi har, tydligen, en obegåvad och uppenbart färgblind befolkning. I alla fall verkar inte journalisterna kunna se fler än två färger.

Det är mycket som offras på två-blocksaltaret. Massvis av nyanser försvinner. Fokus sätts på de politiker som anses vara härförarna, inte för att de har intressant politik eller speciellt klara tankar, utan för att de kämpar om statsministerposten. Nyanserade politiska förslag och nya idéer försvinner i giganternas kamp. Det värsta är att massmedierna har en så stor makt över politikernas sinnen att politikerna själva enrollerar sig. Systemkritiska partier låtsas att skillnaderna mellan borgerliga partier som s och fp var särskilt avgörande för världen. Folk invaggas att ett globalt och solidariskt medvetande inte är 'realistiskt', för vi slåss om olika sätt att minska de välbesuttnas bördor. Huvudsaken är inte den politiska skillnaden utan kampen.

Jag är rädd för att det håller på att bli en vana, men det måste vara den andra gången jag ger Persson en eloge: Han sa faktiskt i tv att han inte har ett mandat för att framföra en politik som en eventuell koalition med v och mp skulle föra, utan att han ska försöka få mandat för sitt parti. Visst är det bra att Persson inte sätter sig i gemensamma baljor med andra och slipar formen som högerblocket. Men å andra sidan får jag för mig att hans syn på politik inte handlar om att uppskatta mångfalden av partier utan snarare lutar åt tanken att vi bara har ett intressant parti.

Det är ingen tvekan om att valet av regering och dess sammansättning är av intresse, men det får inte förstöra insikten om att riksdagen faktiskt kan ha uppemot 25 partier och borde ha regler som medger fler!

ANNONSER

© 2024 Fria.Nu