- Vi har försökt tona ner det där med att vi som en myndighet ska tala om för folk hur de ska göra. De som är med är med på egna villkor, säger Martin Saar.

För ett halvår sedan började han arbeta med att söka och välja ut lämpliga hushåll som kunde delta i försöket. Projektet är en del av Stockholm stads handlingsprogram mot utsläpp av växthusgaser och ett fossilbränslefritt Stockholm år 2050. Hushållen valdes ut efter kriterier om olika 'typhushåll', som till exempel småbarnshushåll, tonårshushåll och pensionärshushåll. Dess-utom skulle urvalet spegla fördelningen mellan svenska hushåll och invandrarhushåll, samt vara jämnt spridda över stadsdelarna.

Martin Saar säger att ambitionen var att hushållen skulle utgöra ett 'ministockholm'.

- Vi vet hur fördelningen ser ut mellan till exempel hyresrätter och villaboende och vi ville att urvalet skulle avspegla det.

När hushållen väl var utvalda var nästa steg att upprätta en 'växthusgasprofil', där hushållens inköp och energiförbrukning sattes i relation till deras växthusgasutsläpp.

- Det betyder att vi under tre månader registrerar alla inköp och vardagsaktiviteter i varje hushåll och mäter deras nuvarande energianvändning och utsläpp av växthusgaser. Hushållen sparar kvitton, gör en grovsortering och skickar in dessa till oss för registrering. Resultatet av denna första mätning blir hushållets aktuella växthusgasprofil. Med utgångspunkt från den diskuterar vi tillsammans med hushållet om en lämplig ambitionsnivå för att minska utsläppen. Och det är hushållet som bestämmer vad man kan och orkar göra, säger Martin Saar.

- Det unika med den här mätningen är att vi tagit med både utsläpp från både direkt och indirekt energi, fortsätter han.

Direkta utsläpp innefattar till exempel uppvärmning, bilbränsle och hushållsel. De direkta utsläppen för en genomsnittlig stockholmare beräknas till omkring 4 500 kilo växthusgaser per år. Indirekta utsläpp är en beteckning för de utsläpp som gjorts i samband med att en vara eller en tjänst producerats.

Marin Saar menar att det som konsument är lätt att glömma de indirekta utsläppen, trots att de beräknas vara lika stora som de direkta.

- I dag väller det in varor från Kina och Indien, och energiutsläppen från kol och olja som används för att producera dem drabbar oss i form av en global växthuseffekt. Det går inte att friskriva sig från detta. Men som privatperson tänker man ju inte på det.

Efter att hushållens växthusgasprofil upprättats får de personlig rådgivning om energi och ekonomi under det år som projektet pågår. Dessutom kommer de att bjudas in till olika aktiviteter i stadsdelarna där de också får träffa de andra hushållen som ingår i projektet.

Martin Saar hoppas att det som hushållen lär sig ska spridas som ringar på vattnet.

- Det är viktigt att få till stånd en länk mellan de deltagande familjerna. Att de ger tips till varandra och till sina kontaktnät. Ett hushåll är till exempel med i ett matlag, och det är ju ett utmärkt sätt att få ut information om de här sakerna. Vi hoppas att hushållen ska fungera lite som ambassadörer för projektet.

Om försöket faller väl ut finns möjlighet till en fortsättning i stor stil, men Martin Saar vill inte spekulera i resultaten av projektet.

- Vi gör en ny mätning efter ett år och jämför de två värdena, sedan drar vi våra slutsatser. Går det att påverka livsstil och konsumtionsmönster, det är det vi vill får reda på. Än så länge vet vi ju inte.

Martin Saar bedömer att en stor grupp på mellan 15 och 20 procent - främst 40-talister med vad han kallar 'cementerad livsstil' - inte kommer att kunna påverkas. Samtidigt märker han också att intresset hos många är större än kunskapen.

- Det finns en oro hos många barnfamiljer, säger han. De undrar hur mycket livsutrymme vi lämnar kvar för våra barn. Vilka möjligheter har de att få ett bra liv?