Regi: Niklas Hjulström

Scenografi / Kostym: Lisa Hjertén

Kompositörer / Arrangörer: Samuel Olsson, Johan Borgström, Niclas Rydh och Christer Olofsson.

Sångtexter: Hasse Carlsson

Koreograf: Peter Svenzon

Författare: Franz Kafka

Skådespelare: Anders Granell, Elisabeth Göransson, Lars Magnus Larsson, Kristian Lima de Faria, Lena B Nilsson, Divina Sarkany, Jonas Sjöqvist, Ulla Svedin och Sara Wikström.

Bohuslän Big Band: Lennart Grahn, Samuel Olsson, Jan Eliasson, Björn Samuelsson, Christer Olofsson, Ralph Soovik, Niclas Rydh, Johan Borgström, Niklas Robertsson, Ove Ingemarsson, Mikael Karlsson, Alberto Pinton, Tommy Kotter, Yasuhito Mori och Göran Kroon.

Det är en vågad utmaning Folkteatern och regissören Niklas Hjulström har tagit sig an och resultatet är en underhållande föreställning. Men man kan inte påstå att bokens djup har bevarats. För det mesta känns det faktiskt lite som om ensemblen ger oss highlights ur Processen. Har man läst boken är igenkänningsfaktorn hög och det är trevligt. I annat fall är frågan om man skulle förstå något. Jag undrar vad högstadieklassen i salongen tyckte? Bättre än att läsa en sammanfattning, kanske.

I början av andra akten tänder det till och föreställningen får eget liv. Sara Wikström spelar en sjuklig advokat som är varm och rolig men samtidigt i praktiken en av dem som kränker Joseph K allra värst. Precis den där absurda känslan som man väl brukar kalla Kafkaartad infinner sig. Bohuslän Big Band vräker på. Divina Sarkany som spelar advokatens lustfyllda assistent får med sin starka sångröst och skådespelarinsats musikalen att kännas febrig, precis som undertiteln utlovar. Ett smart musikalgrepp tas när Joseph K sjunger om hur han tar över sin process från advokaten, samtidigt som hans kollega på banken sjunger om hur han tar över Josephs sysslor i det verkliga livet, eller vad det nu är.

Sedan återgår pjäsen tyvärr till att referera boken. Joseph K, spelad av Jonas Sjöqvist, hoppar från den ena scenen till den andra med samma förvirrade ansiktsuttryck. Snart har han hunnit till den näst sista scenen, där han möter en fängelsepräst i domkyrkan. Kafkas filosofiska resonemang om skulden och livet får inte plats utan man nöjer sig med att droppa lite välkända lines från boken. 'Att rätt uppfatta en sak och att missuppfatta densamma utesluter inte helt varandra', säger prästen som sig bör.

Sedan utropar Joseph K plötsligt: 'Kvinnorna skulle kunna hjälpa mig!' Jag vet inte om det är i Peter Weiss dramatisering av boken som meningen har gått förlorad eller om det är i Folkteaterns omvandling av teaterpjäsen till musikal, men obegripligt blir det.

Sammantaget kan man väl säga att det är en humoristisk föreställning. Kafka själv lär i och för sig ha högläst ur sina romaner med munter röst, men tyvärr har hans humor tappat lite svärta i musikalvarianten.