- Det är lite häftigt att det finns så många galna historier som är väldigt roliga och där man känner: 'men Gud, ska vi verkligen göra det här, det är ju förfärligt', samtidigt som det finns en väldig berättarglädje, säger Anna Eriksson, frilansfilmare och ledamot av Dorisfilms styrelse.

Från början var Dorisfilm ett diskussionsnätverk för kvinnliga filmarbetare. Under en filmfestival i slutet av nittiotalet besökte några av dorismedlemmarna visningen av en serie kortfilmer. Det de upplevde där skakade om dem.

- Det kändes att det verkligen var ett manligt perspektiv rakt igenom, det var gubbar som satte på tjejer i röda klänningar, det var stora bröst och det var bara stereotyper till höger och vänster fastän det skulle handla om landskapet, säger Anna Eriksson.

Kvinnorna i Dorisfilm bestämde sig för att göra någonting åt den manliga dominansen i filmbranschen. De skapade ett feministiskt manifest, utlyste en manustävling och började producera kortfilm.

Målet är att utforska det kvinnliga filmberättandet. De vill se om det är möjligt att komma bort från könsstereotyperna. På tre år är det meningen att Dorisfilm ska producera nio filmer baserade på manus skrivna av kvinnor. Intresset har varit stort. I fjol, första gången de arrangerade manustävlingen, kom det in över 400 bidrag.

Anna Eriksson tror att den stora mängden manus beror på att man som kvinna upplever en trygghet i att det är andra kvinnor, och inte män, som läser.

- Den kvinnliga logiken är helt enkelt: 'det är ingen idé att jag skickar in det här, jag får bara 'nej' - om man skickar det till den vanliga instansen. När det blir ett eget forum, då är de framme, då skriver de!

I år har man fått in färre manus, men i gengäld är de mera genomarbetade.

- En del idéer är extremt häftiga, man skulle behöva 20 miljoner kronor ... en handlade om en tjur som en kvinna blir kär i! Det är mycket om sjukhus, om död, en del musikaler, opera och det finns också en tendens som: 'män är djur'. Både humor och humorbefriade, både charmiga och charmlösa, säger Anna Eriksson.

Inom Dorisfilm har meningarna gått isär när det gäller manusvalen. Det har förvånat Anna, samtidigt som hon tycker det är positivt. Hon ser med spänning fram emot reaktionerna när filmerna senare ska visas på Göteborg Filmfestival och på Tv.

- Jag tror att vi kommer att bli överraskade allihop, för det är lika svårt för kvinnor som för män att berätta en bra historia förbi stereotyperna. Det är svårt att berätta en bra historia på film på ett fördjupande sätt.

Filmbranschen väntar just nu på det nya filmavtalet som enligt kulturminister Leif Pagrotsky ska ge en mer jämställd filmpolitik. Det finns bland annat förslag om en genusparagraf som ska garantera minst 40 procent kvinnor inom kategorierna manusförfattare, regissörer och producenter. Dorisfilm vill föra jämställdheten ännu längre genom att tillämpa samma princip också ifråga om filmyrken som elektriker och ljudläggare. Men rekryteringen av kvinnor till de mer tekniska filmutbildningarna har halkat efter, och det har gett en stor brist på kvinnor inom de yrkesgrupperna. Det har Dorisfilm fått känna på när de letat filmarbetare till sina produktioner.

- Det tar en jäkla tid! Jag tror inte riktigt man är medveten om att det blir så mycket merjobb för produktionsbolagen.

Dorisfilm vill ha fler kvinnliga filmarbetare, men också tillhandahålla ett forum där så många som möjligt av landets kvinnor ska få möjlighet att berätta sina historier.

Nästa vecka offentliggörs namnen på de nya kvinnor som ska få se sina historier bli till kortfilm.