Tobias Magnusson

Fördjupning


Tobias Magnusson
  • Comdex - mässan för det snabba folket. Informations- och kommunikationsteknik har ersatt varuproduktion. Många grovjobb i industrin har bytts ut mot s
Fria.Nu

Allt fler ringer sig sjuka

Tidigare arbetade Stefan som svetsare inom pappers- och metallindustrin. Han tröttnade på smutsen och de långa resorna och tog därför anställning som telefonoperatör vid ortens stora callcenter. Arbetslivsinstitutet konstaterar att nio av tio med detta yrke lider av värk. Stefan fick uppleva två av sina besvärligaste år hittills i arbetslivet - nu funderar han på att återvända till industrin.

Klockan är fem på eftermiddagen och solen kämpar förgäves bak-om horisonten. Hundratalet ljus-rör och bildskärmar sprider sitt svagt surrande sken över kon-torslokalen. Ytan är enorm, 3 000 kvadrat-meter, och den största delen upptas av mindre, fyrkantiga rum med glasväggar. Mer än hundra operatörer sitter eller står framför sina terminaler i sina små rum och pratar i telefon. Kontorslandskapet genljuder av ständigt ringande. Samtal på samtal passerar - varje gång luren läggs på hos en operatör ringer det igen. Ljudnivån är hög och den som lyssnar noga kan urskilja de enskilda operatörernas professionella och trevliga bemötande av kunderna, alltid svarar de med en glad och trevlig ton. Koncentratet av alla: 'Tack och välkommen åter', 'Trevlig eftermiddag', 'Han sitter upptagen, går det bra att dröja', skapar en ljudkuliss som finns med under hela arbetsdagen.

I ett av glasbåsen står Stefan Holmén med headsetet på och pratar med en kund - han kan inte sitta för att han får ont i ryggen. Men det är inte problemfritt att stå upp hela dagarna heller.

- Jag var inne hos chefen i dag för att få en ergonomisk matta att stå på för jag får så ont i hälarna. Jag har aldrig haft ryggont förut, inte förrän jag började här. Man får det med tiden.

Han har jobbat här i snart tre år och har precis kommit tillbaka till jobbet som operatör efter sex månaders sjukskrivning. Tidigare arbetade Stefan som svetsare inom pappers- och metallindustrin, men han tröttnade på smutsen och de långa resorna och tog därför anställning på ortens callcenter. Det var med tillförsikt han såg fram emot sin nya anställning där han skulle slippa slitet och kemikalierna inom industrin:

- Skönt att kunna gå till jobbet i skjorta, att få prova att jobba med människor i stället för att sitta i en mörk lokal.

Ständig övervakning

Överflödet av bildskärmar och lampor uppfyllde sannolikt Stefan Holméns förhoppningar om en ljus arbetsplats. Men förutom operatörerna syns inte några andra människor till. Kunderna sitter vid telefoner runt om i landet och kontakten med dem är oftast kort och påklistrat familjär i tonen - allt för att rationalisera verksamheten. Arbetet med människor blev följaktligen inte som Stefan tänkt sig. Arbetskamraterna ser han inte mycket av och samtalen med kunderna får inte vara längre än fyra minuter. Överskrids tiden uteblir bonusen. Grundlönen är låg och bonusen är oumbärlig för de flesta.

Den som presterar extra bra kammar hem pristävlingar och blir med i lokaltidningen som 'månadens medarbetare'. En morot som många jagar, vilket ökar på tempot och pressen ytterligare.

Vid en jämförelse med sina tidigare anställningar betonar Stefan Holmén den psykiska pressen.

- Man har hela tiden en inre stress och press som man inte har på ett vanligt praktiskt arbete, det är fruktansvärt stor skillnad.

Det är också enformiga arbetsställningar och känslan att vara instängd är obehaglig, berättar Stefan.

- Tänk dig en tjudrad oxe, telefonsladden som hindrar dig att gå längre än två meter från terminalen.

Han berättar vidare att allt de gör mäts och loggas i ett datorprogram. Går operatörerna för långt bort från telefonen riskerar de att missa ett samtal. De har 20 sekunder på sig innan samtalet kopplas vidare till nästa operatör - och de får ett 'lost call' på sin skärm.

- Då kan du vara säker på att teamleadern kommer och frågar vad du håller på med.

Teamleadern fungerar som arbetsledare och ansvarar för att operatörerna sköter sitt arbete. De är i sin tur underordnade företagets operation managers som på sina datorskärmar se hur telefonisterna sköter sig. Allting övervakas: samtalstiden, längden det tar för operatörerna att göra sig redo för nästa samtal, samt kvarvarande pausminuter.

Dyrbara rastminuter

Efter ett halvår på jobbet fick Stefan sömn-svårigheter.

- Jag fick fruktansvärt svårt att sova. Jag sov kanske tre timmar per natt. Man går hela tiden på högvarv. Man kommer till jobbet, loggar in, det börjar ringa och man ska hela tiden hålla koll på samtalstiden. Man måste lära sig varva ner.

Från det att operatörerna stämplar in klockan åtta på morgonen tills de går hem för dagen ringer telefonerna dagen lång. Det är få som tar ut hela sin avtalsreglerade rast. Detta eftersom allting, från att hämta en penna till toalettbesök, dras av från rastminuterna. De flesta sparar därför minst en minut per rast för att ha en buffert vid oförutsedda händelser. På så sätt riskerar de inte att förlora bonusen om någonting oväntat skulle inträffa. Pressen att hålla sig inom samtalsgränserna skruvar också upp tempot. Stefan tycker det är synd att det inte finns tid att prata med arbetskamraterna som på en 'vanlig arbetsplats'.

Strömmen av samtal bryts av en halvtimmes lunch. De trettio minuterna ger inte mycket utrymme att äta ute. De som tröttnat på rester och färdigmat går i stället ihop och gör en stororder hos någon av de lokala pizzeriorna. Efter lunchrasten kommer de som har passet till klockan nio och inte förrän de har gått hem tystnar telefonerna.

Tanken vandrar till Chaplins film Moderna tider där hans klassiska karaktär 'The tramp' tar anställning i den Stora Industrin. Det monotona skruvandet på muttrar vid det löpande bandet och chefens övervakning via monitor knäcker hjälten som hamnar på psyket. Filmen gjordes för snart 70 år sedan.

Moderna tider är i dag informations- och kommunikationsteknik. Varuproduktionen har flyttat utomlands och ersatts med en utbyggd tjänstesektor. Det hårda slitet vid löpande bandet har bytts ut mot stillasittande kontorsjobb.

Många av problemen och farhågorna från Chaplins dagar tycks ha återuppstått eller realiserats: den övervakande chefen har blivit verklighet, arbetet är lika stressigt och rationaliserat. Följderna har blivit monotona arbetsuppgifter, psykisk och fysisk påfrestning samt personal utan större möjligheter att utvecklas.

Dubbelt drabbad

Sömnsvårigheterna var inte de enda problem som Stefan Holmén drabbades av. Han fick också hudutslag.

- Det började med att jag fick utslag runt ögonen som sedan spred sig i ansiktet. Sen följde bröstet, benen. Ja, överallt egentligen.

Stefan har haft problemen från och till under mer än ett år. Hittills har det inte gått att fastställa vad som orsakar utslagen. Den enda slutsats som han har kunnat dra är att det blir värre när han jobbar. På måndagar, efter en helgs vila är det ganska bra, men sedan blir det sämre och sämre veckan igenom.

Just i dag är det ganska bra, han håller eksemen under kontroll med kortisontabletter och hudsalvor.

När eksemen var som värst kunde han inte gå till arbetet och tvingades därför sjukskriva sig. Stefan fick ingen större förståelse för sina problem. Företaget ringde och ringde för att få honom tillbaka till arbetet.

- Det var trevligt att känna sig behövd, men någon riktig omtanke var det inte frågan om. Det spelar ingen roll vad du är hemma för, de ringer ändå och frågar: 'kommer du inte snart', säger Stefan.

Sjukskrivningstiden var en tung period. Inte nog med att han var sjuk, det visade sig också vara en heltidssysselsättning att få ut sin sjukkassa. Stefan berättar hur försäkringskassan inte var till någon större hjälp. Han var tvungen att fylla i mängder med blanketter och samla in alla nödvändiga handlingar på egen hand, på eget initiativ - ingenting skedde automatiskt.

Allt detta medan han hade fullt upp med att försöka bli kvitt sina besvär.

- Man måste vara frisk för att vara sjuk, tillägger han lite matt.

Företaget tillhör callcenterbranschen som sedan mitten av 1990-talet vuxit sig allt starkare. Det finns ingen enhetlig definition på vad som räknas som ett callcenter. Enklaste beskrivningen är ett företag som sysslar med kunder på distans. Det är moderna tjänsteföretag vars affärsidé bygger på teknik och service som ges via telefon med hjälp av datorer. Många av uppdragen går ut på att avlasta telefonväxlar och ta emot beställningar för större företag. Arbetsuppgifterna kan vara alltifrån avancerad rådgivning och datasupport till att ta emot enkla biljettbeställningar.

Benämningarna på företagen i branschen varierar, kundtjänst, contact centers, helpdesk, ringcentraler med mera. Branschen beräknas växa med cirka tio procent per år och framför allt i glesbygdskommuner ser man positivt på callcenternäringen.

Rapport med dystra siffror

Problemen inom branschen har uppmärksammats men det var först förra året som egentlig forskning presenterades. Arbetslivsinstitutet har tillsammans med Sundsvalls sjukhus samt Institutet för psykosocial medicin vid Karolinska institutet genomfört en landsomfattande undersökning av arbets- och hälsoförhållanden vid callcenterföretagen.

Ur undersökningens resultat framgår det att Stefan är långt ifrån ensam om sina besvär. Drygt tio procent uppger i undersökningen att de lider av hudutslag och än mer alarmerande är att nio av tio uppger att de lider av någon slags värk.

Människor i den här verksamheten känner av monotonin och stillasittandet. De flesta uppgav att de kände sig övervakade och kontrollerade och att de hade begränsade möjligheter att styra sitt arbete. Majoriteten av operatörerna har eller har haft kroppsliga besvär. Stressen ger sömnsvårigheter och många härdar ut med hjälp av värktabletter.

Vid hälsokontroll bedömdes hälften av de undersökta ha arbetsrelaterad ohälsa, vanligen i rörelseorganen. Sjukfrånvaro var vanligt.

Allan Toomingas, forskningsläkare på Arbetslivsinstitutet, betonar allvaret i rapporten.

- De undersökta är en ung grupp, det gör resultatet särskilt alarmerande. Men modern forskning inom muskelfysiologin visar att långvarig, monoton belastning av skuldror och nacke, speciellt i samband med stress, ger de här besvären.

Facket försöker förändra

Stefan säger att många på arbetsplatsen inte har någon koll på sina rättigheter och att de i många fall blir överkörda av företaget:

- Utan fackklubb skulle ett sånt här företag piska ihjäl personalen. I längden skulle de bränna ut allting.

Han berättar om Elin, en vän på företaget som är ensamstående mamma, som gick i fällan att förhandla bort sin övertidersättning. Hon trodde att hon skulle tjäna på att få en högre månadslön, problemet är att företaget kan kalla in henne när de behöver extra personal. Givetvis tar de henne för hon har inte rätt till övertidsersättningen, något hon ångrar bittert i dag, betonar Stefan.

Han berättar upprört om en kille som han fick hjälpa som hade arbetat alldeles för mycket.

- Han fick inte ut sin veckovila på fjorton dar - själv hade han ingen aning om sina rättigheter. Jag gick till vårt skyddsombud för att få hjälp. Han skickade genast hem killen och gick upp till ledningen och krävde ledighet från torsdag till måndag för killen - med lön.

- Jag tror killen fick det också, trots att han förmodligen inte hade rätt till det, vilket visar att ledningen har liten koll på vad som egentligen gäller. Det krävs ett jävligt stort engagemang av fackklubben, skyddskommittén och av ett skyddsombud på en sån här arbetsplats. Att hela tiden hålla kontroll så att det inte skenar iväg. Det är så svårt att hålla kontroll på, säger Stefan.

Tillbaka på ruta ett

Stefan vill engagera sig mer i det fackliga arbetet, det är frågor som intresserar honom. Han betonar att det är viktigt att hålla koll på hur mycket folk arbetar och att de tar ut sin rast och ledighet. En fråga Stefan vill lyfta fram är den ergonomiska undervisningen, något de endast erbjudits en gång under de tre år företaget varit verksamt.

Han säger vidare att det inte är många som utnyttjar de rabatter företaget bjuder på om man vill träna på stans lokala gym. Högst 30 av 200 anställda, uppskattar han.

- Det skulle göra mycket om vi fick en promenad, lite luft varje dag, det är något både företaget och anställda skulle tjäna på i längden.

Han tror att många ser jobbet här som någonting tillfälligt och att de väntar på något bättre.

Han tillägger att även han drömmer sig bort härifrån, men alternativen är inte många. Om han väljer att stanna kommer han att försöka variera sitt arbete med fackligt engagemang för att, som han säger, göra det drägligare för dem som kommer efter.

Annars verkar det som om Stefans val blir att gå tillbaka till ruta ett, tillbaka till hans yrkeskarriärs början. En plats som han för tre år sedan längtade bort från - nämligen industrin.

Fakta: 

Fotnot:
Stefan Holmén heter i verkligheten något annat.

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

© 2024 Fria.Nu