Den socialdemokratiska regeringen, vänsterpartiet och miljöpartiet kom den 31 mars 2005 överens om en tidsplan och en strategi för minknäringens framtid. Alla tre partierna har på sina respektive kongresser beslutat om krav på avveckling av pälsdjursuppfödningen i Sverige.

Djurens rätt startade redan 1986 en kampanj för ett förbud mot pälsfarmer i Sverige. Genom information till politiker och allmänhet har frågan drivits upp på den politiska dagordningen.

Den 23 augusti presenterade jordbruksdepartementet sin departementspromemoria om minknäringens framtid, som även miljöpartiet och vänsterpartiet står bakom. I promemorian föreslås en ny paragraf i djurskyddslagen, paragraf 4 a:

'Minkarnas behov av att röra sig, klättra, utöva sitt jaktbeteende och ägna sig åt annan sysselsättning samt av att periodvis vara ensamma kan tillgodoses. Minkarna skall dessutom ha tillgång till vatten att simma i'. Bestämmelsen föreslås träda i kraft den 1 januari 2007 och ska tillämpas från den 1 januari 2009.

England och Österrike har tidigare infört förbud för minkuppfödning för pälsproduktion, och diskussioner pågår även i Nederländerna. Djurens rätt hade önskat att Sverige gått samma väg.

- Vi hade helst sett ett förslag som innebar ett rakt förbud mot pälsdjursnäringen. Regeringen och samarbetspartierna har istället valt att föra in starkare skrivningar i djurskyddslagen och på så vis försöka anpassa den till lagens krav, säger Roger Pettersson, politisk chef på Djurens Rätt.

Djurens rätt räknar dock med att de skärpta skrivningarna i djurskyddslagen kommer att leda till en avveckling.

- Det går inte att få ekonomisk lönsamhet om man ställer krav på simvatten. Det konstaterade pälsdjursnäringsutredningen för några år sedan.

I Sverige finns det enligt Statistiska centralbyrån 237 personer som direkt livnär sig på pälsproduktion av mink. Regeringen föreslår nu att dessa personer får ersättning för förlorad inkomst, utebliven inkomst från investerat kapital och nettoöverskott, restvärde på byggnader och inventarier samt ersättning för rivning av anläggningar och återställande av mark. Även företag som indirekt helt är beroende av pälsdjursnäringen, till exempel foderföretag, kommer att ersättas.

Djurens rätt vänder sig kraftigt mot det förslaget. Enligt departementspromemorian kan det röra sig om en kostnad för staten på drygt 500 miljoner kronor.

- Det är helt orimligt att en näring som inte gjort något alls för att anpassa sin verksamhet till djurskyddslagen och som har tjänat stora kulor på att hålla djur trångt och onaturligt dessutom ska ges ekonomisk kompensation för det. I den statliga pälsdjursnäringsutredningen var vi alla eniga om att en anpassning av näringen till djurskyddslagen inte kräver ekonomisk ersättning. Till och med pälsbranschens representanter ansåg det, säger Roger Pettersson.

Djurens rätt menar att förslaget ännu inte är i land utan att det finns flera riskmoment under resan. Man är orolig för att lagförslaget ska rivas upp om det blir en annan majoritet i riksdagen efter nästa val. Dessutom är det Djurskyddsmyndigheten som ska fatta beslut om detaljregler.

- I Djurskyddsmyndighetens styrelse finns det personer som hittills visat att de inte är lojala mot djurskyddslagen. Det finns visst fog för oro över att generaldirektören Matz Hammarström inte kommer att få igenom de detaljregler som krävs för att djurskyddslagen ska uppfyllas, säger Roger Pettersson.