Göteborgs Fria

Timbuktu strödde socker över Göteborg

Timbuktu kommer in på scen i kostym men kör så hårt att kavaj, tröja, skor och strumpor ryker.

Konsert

Artist: Timbuktu och Damn

Scen: Trädgårn

Det märks att det är turnéavslutning, alla på scen ger järnet och de är mycket samspelta. Och även om Timbuktu är den stora stjärnan ges alla utrymme, Damn kör exempelvis sin nya singel Got to go och den skånske sångaren Magnus Tingsek är på besök och kör några låtar med Timbuk. Fast publiken har kommit för Timbuks skull. Redan innan den skånske rapparen gått in på scen ropar alla 'cha-la-la Timbuk...' Och vad han än ber om så gör publiken det; vinkar med händerna, sjunger med och tar till och med av sig skorna.

Anna Otterstedt är Timbuk fan sedan många år. Konserten är hennes femte.

- Det här var den bästa konserten, allt var så himla bra. Bra med orkestern, bra stämning och lagom stor scen. Speciellt imponerad var hon av Timbuktus och Chords levande skådespel. Också Damns energi och show gjorde stort intryck på henne.

- Svante Lodén i Damn är helt underbar, och det var skitbra att de körde deras låt.

Under hela konserten varieras snabba och långsamma låtar. Timbuktu har hunnit ge ut ett antal skivor nu och han har många pärlor att välja bland. Den gamla favoriten Pendeltågsparanoia görs om och serveras i nytt lugnare tempo. Och hans senaste singel Stirra ner mottas med jubel av publiken. Timbuktus texterna är både poetiska men samtidigt kraftfulla och han framför dem med stor känsla och inlevelse. Från scen uppmanar han publiken att tänka fritt, att inte bråka och att dansa runt i lycka. Efter två intensiva timmar avslutas konserten med Alla vill till himlen och ingen vill dö och hela publiken sjunger med, från första till siste man, en mäktig upplevelse. Själv såg jag Timbuktu och Damn tillsammans i Lund för några år sen, redan då var de bra men nu var de explosiva. Den enda låten som jag saknade var Jag drar men Timbuktu verkar inte vilja dra, han lovade istället att komma tillbaka nästa år. Och han är så välkommen!

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

Modig med filmkameran men blyg i verkligheten

Patrik Erikssons nya dokumentär handlar om feminism. Han hoppas att den kommer att gagna feminismen men det är ett svårt och brett ämne så någon heltäckande bild kan han inte utlova. Dessutom handlar all dokumentärfilm om ett personligt uttryck.

- Det finns en myt om dokumentärfilm att den ska vara objektiv, det är bullshit. En regissör berättar alltid sin egen subjektiva version av någonting. Sedan blir det upp till betraktaren att hålla med eller inte.

Göteborgs Fria

Nathalie Ruejas Jonson och det autistiska perspektivet

Det skeva perspektivet, det lilla som blir enormt, det stora som försvinner. Alla ord som regnar i kaskader över världen tills den inte syns längre. Och så stunderna med hörlurarna på max för att få ledigt en stund. Kaoset och skammen inför kaoset. Att be om hjälp. Att få hjälp.

Hon besjunger livet i utkanterna

I Händelsehorisonten skildras ett samhälle som på många sätt inte alls är olikt vårt, ett samhälle som har förvisat en grupp människor till Utkanterna.

Fria Tidningen

© 2026 Fria.Nu