En enkät om vilken hjälp våldsutsatta kvinnor och deras barn får skickades ut av Länsstyrelsen i Stockholm till länets 44 kommuner och stadsdelar under våren 2004. Den besvarades av alla utom fyra socialkontor.

Det visade sig att inte alla socialbyråer för statistik över familjevåldsärenden. Bara 18 socialbyråer av 40 för årlig statistik över antalet anmälda misshandelsfall. Endast 770 ärenden var registrerade under hela år 2003. Av de drabbade kvinnorna hade 571 barn. Men hur gamla de är eller vilket kön de har framgår inte.

I Länsstyrelsens kommentar till kartläggningen riktas svidande kritik mot Socialtjänsten i fråga om vilken hjälp barnen som drabbas får. Hela 85 procent av de våldsutsatta kvinnorna har barn, och socialtjänsten har skyldighet att göra bedömning och vidta nödvändiga åtgärder utifrån barnets situation. Men enkäten visar att barnavårdsutredningar görs sporadiskt.

Bara 17 socialnämnder av 40 har kunnat svara på hur många utredningar som startats efter anmälningar. Här efterlyser Länsstyrelsen en mer enhetlig policy.

Skyddat boende är den vanligaste insatsen som erbjuds våldsutsatta kvinnor. Andra insatser varierar från kommun till kommun. Det kan handla om praktiskt stöd och vägledning, ansökan om förtur eller byte av lägenhet, stödsamtal, hjälp med kontakter med myndigheter. Här efterlyser Länsstyrelsen ett samarbete mellan kommuner och stadsdelar för att erbjuda våldsutsatta kvinnor en ny bostad där de kan känna sig trygga.

Kartläggningen visar också att det är sällsynt att kontakt tas med den våldsamma mannen om han inte har barn. En ökad kunskap behövs för att få män att sluta slå och Länsstyrelsen efterlyser ett samarbete med kommuner som mer aktivt arbetar med männen. I Rinkeby till exempel uppsöker två manliga socialarbetare de våldsamma männen och erbjuder dem hjälp. I Södertälje finns projektet Mansfred för män som slår.

Länsstyrelsen frågar sig om våldsutsatta kvinnor utan barn får den hjälp de behöver. Värst är det för missbrukande kvinnor utan barn eftersom de inte tas emot på kvinnojourer eller skyddade boenden. Eftersom den gruppen utgör en femtedel av de våldsutsatta kvinnorna kräver Länsstyrelsen att arbetet med kvinnor med beroendeproblematik måste utvecklas.

I Stockholms stad ska man revidera sitt handlingsprogram, vilket ska vara klart för att behandlas i fullmäktige vid årsskiftet.

För övriga kommuner i länet är det upp till var och en att ta ställning till om de vill leva upp till kraven eller ej.

- Tyvärr är lagstiftningen alldeles för tam. Lagen bara rekommenderar att hänsyn ska tas till våldsutsatta kvinnor och deras barn, den är inte tvingande, säger Pia Jarneling, ansvarig för kvinnofridsfrågor på Socialtjänstförvaltningen.

Socialborgarrådet i Stockholms stad, Margareta Olofsson (v), berättar att missbrukande våldsutsatta kvinnor ska få en egen avdelning på Vilan som är stadens akutboende för kvinnor. Dessutom ska staden titta extra på vad som kan göras för de fysiskt funktionshindrade kvinnorna som utsätts för våld.

- Även om vi tar Länsstyrelsens kritik på största allvar så är det så att vi är en av tre kommuner som har ett kriscentrum för våldsutsatta kvinnor. Men det stod det ingenting om i rapporten. Dessutom har alla stadsdelar utom tre redan nu en handlingsplan.

Margareta Olofsson menar att även sociologutbildningen har allvarliga brister. Socialsekreterare måste efter sin utbildning gå på kurser om mäns våld mot kvinnor för att lära sig hur man bemöter dem och vilken hjälp de kan få.

Även på regeringsnivå har man uppmärksammat problemet. Där har man tillsatt en utredning som ska analysera vilket ansvar socialtjänsten ska ha för våldsutsatta kvinnor och deras barn. Utredningen ska komma med förslag till förbättringar i juni nästa år.

- Vi arbetar intensivt med frågan för att få fram verkningsfulla metoder för att ge dessa kvinnor den hjälp de behöver, säger Hanna Lantz, departementssekreterare på Socialdepartementet.