Den 19 augusti besöker SFT Ung08-festivalen för att titta på en lite annorlunda modevisning, ordnad av Rena Kläder i samarbete med föreningen Jag:Konsument. Solen skiner, Kungsträdgården är fylld av ungdomar och hög, dunkande hiphop från stora scenen lockar till sig en blandad publik. När visningen börjar sänks musiken, och när modellerna gör sitt intåg levererar speakern istället för märkesinfo och vanlig modevisningsjargong fakta om hur kläderna är producerade. Information om förhållanden som många kanske tror att de inte kan påverka, och därför väljer att blunda för. Kläderna är sådana vi själva har till vardags eller till fest, och modellerna är vanliga unga tjejer, inte de liknöjda anorektiker som man vanligtvis ser på catwalken.

Att kunna identifiera sig med de personer som har gjort kläderna är en av metoderna för att få människor att bry sig om hur deras kläder är producerade. Lisa-Linnea Söderberg på Röda Korsets Ungdomsförbund, aktiv i kampanjen Rena Kläder, berättar vad man själv kan göra för att sätta press på företagen.

- Var nyfiken, be snällt att de ska kolla upp om reglerna följs, säger hon. Det räcker att fem eller sex personer frågar en expedit hur kläderna är producerade för att expediten i sin tur ska gå till sin chef.

2002 drev Rena Kläder en kampanj mot ett stort svenskt företag där bara 500 inskickade vykort, med uppmaningar om att se över sina leverantörers produktionsförhållanden, var nog för att företaget skulle kontakta Rena Kläder och ville ha hjälp med att göra en uppförandekod.

- Man får det man efterfrågar, säger Lisa-Linnea Söderberg. Man ska se det som sin rättighet som konsument att få veta. Vi vill inte ge folk dåligt samvete, utan istället visa hur man kan engagera sig.

Men det är inte lätt att hitta kläder som har producerats på ett bra sätt. I Stockholm är Ekovaruhuset i Gamla Stan det kanske enda alternativet. Och bojkott är ingen lösning, enligt Rena Kläder. Det skulle bara göra arbetarna arbetslösa, och pressen på dem som jobbar kvar ännu större.

Att kunna köpa bra kläder borde inte vara en omöjlighet, eller något bara för de som har tid, pengar och engagemang nog. Tänk den dag då man kan gå in i en vanlig butik och bläddra bland kläder som man vet är schysst producerade, som följer en gemensam märkning, och där expediten skulle kunna berätta om i vilken fabrik de är tillverkade. Bara att ett enda känt företag visade vägen genom att ha rättvisemärkta märken skulle vara en början, eftersom frågetecknen som rör de andra märkenas produktion då genast skulle bli mycket tydligare. Det måste ju bli tröttsamt i längden för företagen att alltid behöva mörka sådant som rör arbetarnas villkor. Tänk om de istället för låga priser kunde stoltsera med garanterat schyssta produktionsvillkor. Och att det inte var svårare att välja rättvisemärkta kläder än att välja ekologisk mat.

- Vi uppmanar inte till bojkott, vi vill bara att du är som en pitbull i hasorna på klädföretagen!, säger speakern.

Med krav på att de mänskliga rättigheterna ska följas, ställer sig modellerna på rad och knyter nävarna i luften.