- Det största problemet är att kommunen saknar en definition på vad tillgänglighet och användbarhet innebär, säger Robert Kindberg, ombudsman på De handikappades riksförbund i Göteborg.

Göteborgs kommun har tagit fram en egen handikapplan, Synvändan. Den har sin utgångspunkt i den

nationella handlingsplan som riksdagen antog för fem år sedan och målet är att alla så kallade enkelt avhjälpta hinder ska vara undanröjda 2010. Var Göteborg befinner sig i dag vet man inte på kommunen.

- Vi har varken haft i uppdrag eller ambition att samla in sådana uppgifter, därför är det svårt att säga hur mycket som gjorts, säger Hans Wrenne, planeringsledare för funktionshinderfrågor på stadskansliet.

För att förbättra tillgängligheten krävs att själva begreppet är definierat. Västra Götalandsregionen har tagit fram riktlinjer och standard för personer med olika former av funktionshinder. Göteborgs kommun har inte hunnit lika långt.

- Utöver stadens handikapplan finns ännu inget politiskt beslutat dokument med riktlinjer. Det pågår sedan ganska lång tid ett arbete med det, säger Hans Wrenne.

- Kommunen svettas med sina definitioner för närvarande. Hur ska man kunna göra något åt tillgängligheten när man inte vet vad det är? säger Robert Kindberg.

Från DHR vill man se en riksdefinition för tillgänglighet och användbarhet.

- Vårt mål är att inte behöva fundera på vilken standard som gäller i den kommun vi ska besöka, säger Henrik Ehrlington, verksamhetsledare på DHR i Göteborg.

I kommunens handikapplan, Synvändan, står bland annat att 'vid ny- och ombyggnad skall god tillgänglighet eftersträvas'. Men många byggnader uppfyller inte alla funktionskrav, till exempel det nya Världskulturmuseet.

- Den stora trappan, upplevelsetrappan, är inte tillgänglig för oss som sitter i rullstol. Vi skrev remisser och skrivelser för att påverka men kommunen valde att lyssna på arkitekten. Det handlade ju inte om att göra hela trappan tillgänglig utan bara en liten avsats som vi kunde nå med hiss, förklarar Robert Kindberg.

Världskulturmuseet är inte den enda nya byggnaden som inte uppfyller alla krav. I grannen Universeum byggdes en hiss som inte nådde alla våningar. Utställningen högst upp blev på så sätt omöjlig att nå.

- Och toalettdörren gick inte att stänga. Jag har pinkat där med öppen dörr och andra människor som skymmer mig, berättar Robert Kindberg.

- I slutändan handlar det inte bara om trappor och hissar utan om att vi inte får ta del av samhället på lika villkor, säger Henrik Ehrlington.

Enligt Hans Wrenne är det ibland ekonomiska hänsyn som avgör hur tillgänglig en byggnad blir.

- I verkligheten har det blivit så att ekonomiska förutsättningar har ställts mot funktionshindrades behov, och det har i praktiken inneburit att människor blivit diskriminerade. Det är alltid en avvägning och då är det inte säkert att allmänhetens totala behov av tillgänglighet vinner, säger han.

DHR anser att alla byggnader kan anpassas men att det kräver kunskap, vilja och planering. Något som de menar saknas i Göteborg.

- Det finns dålig kunskap om funktionshinder i Göteborgs kommun, säger Henrik Ehrlington.

- Och när kommunen inte vill göra något åt ett problem, då gömmer man undan det. Ett exempel: ingen av Göteborgs uteserveringar har fått anmärkning för att de brister i tillgänglighet. Och när vi testade uteserveringarna runt Avenyn kunde vi bara komma in med rullstol på två av tjugo, säger Robert Kindberg.

Människor med nedsatt rörelse- och orienteringsförmågas rättighet att ta del av allmänna lokaler och platser är inskriven i plan- och bygglagen.

- Problemet är att lagstiftningen inte följs. Kommunen är noga med att kolla upp att nya byggnader uppfyller kraven på hållbarhet och stadga men inte på tillgänglighet och användbarhet för funktionshindrade, säger Robert Kindberg. Vi vill se att byggnadsnämnden är hårdare så att byggnaderna byggs rätt från början.

I år är det alltså fem år kvar tills den nationella handlingsplanens mål ska vara uppfyllda. I planen sägs tio år vara 'en rimlig period för att kartlägga, planera, samordna, prioritera, välja de bästa lösningarna och genomföra dem för att all gatumiljö och alla lokaler dit allmänheten har tillträde ska vara tillgängliga'.

- Vi får hoppas att allt är bra om fem år men... det blir väl panik 2009, säger Henrik Ehrlington.