Från och med den 1 juli i år har en kvinna som är registrerad partner eller sambo med en annan kvinna laglig rätt till assisterad befruktning, men det kan hända att hon i motsats till en kvinna i ett olikkönat par kommer att få betala för behandlingen i delar av landet, och prioriteras så lågt att hon hinner passera den övre åldersgränsen.

Västra Götalandsregionen planerar att fatta ett beslut i frågan i september, och enligt hälso- och sjukvårdsutskottets ordförande Jonas Andersson (fp), finns det mycket kvar att diskutera.

- Jag tycker att det är bra att vi har fått en lag som möjliggör för lesbiska att få inseminera, men frågan reser sig också var gränsen för det offentligas åtagande går. Är det givet att man ska få ekonomisk hjälp med den här donationen? säger han.

Enligt Andersson skapar nationella prioriteringsregler ett dilemma. Det finns fyra prioriteringsgrupper som ska gälla när sjukvårdens resurser fördelas. I grupp fyra, den sista, hamnar vård av andra skäl än sjukdom eller skada. Problemet är att kvinnor som lever i samkönade par och vill inseminera enligt Andersson måste placeras i grupp fyra, eftersom det inte är medicinska problem som gör dem barnlösa.

- Det är viktigt att reglerna inte blir diskriminerande. Samtidigt vill man inte hamna i en situation där man klassificerar homosexualitet som en sjukdom igen, säger han.

Stockholms läns landsting är det enda landsting som har hunnit utarbeta riktlinjer för hur lesbiska ska prioriteras. Där ser man inget problem alls i att placera dem i grupp tre.

- Det har varit självklart. Man ska ju inte ha olika bra läge beroende på vilken sexuell läggning man har. Och om man placerar lesbiska i prioriteringsgrupp fyra innebär ju det att de i princip inte kommer i fråga för insemination. Det är ju långa köer, och många som vill genomgå behandlingen är ju inte så långt ifrån den övre åldersgränsen, säger Ingrid Falk, pressekreterare för Birgitta Sevefjord (v), landstingsråd i Stockholm.

Sevefjord är medveten om att man frångår principerna för prioriteringsordningen genom att lägga insemination av samkönade par i grupp tre, men hon anser att likhetsprincipen väger tyngre och att det framgår klart och tydligt av den nya lagstiftningen att det inte längre ska spela någon roll om kvinnan som vill genomgå behandlingen har en man eller en kvinna som partner.

Jonas Andersson frågar sig ändå om man inte kan se olika på samkönade och olikkönade par som vill inseminera.

- Man kan jämföra ett lesbiskt par med ett heterosexuellt par där mannen inte har livsdugliga spermier. Men den mannen kunde ju ha haft friska spermier. Är det samma förhållande eller är de olika? Man måste våga ställa sig de här frågorna.

Han vill dock inte ta ställning förrän han har fått ett tjänsteunderlag att utgå ifrån.

Homo-ombudsmannen Hans Ytterberg har reagerat på uppgiften att Västra Götalandsregionen eventuellt tänker särbehandla samkönade par.

- Ingen skulle antyda för ett heterosexuellt par att deras barnlöshet inte är en sjukvårdsfråga eftersom de kan få barn, bara de väljer en annan partner, säger han i ett pressmeddelande.

Erica Larsson, ordförande för Göteborgsavdelningen av Riksförbundet för sexuellt likaberättigande, RFSL, tycker inte heller att det är någon skillnad mellan samkönade och olikkönade par som vill inseminera.

- Olikkönade par som går dit kan ju inte heller få barn på naturlig väg, då skulle de ju aldrig ha kommit till kliniken. Poängen är ju att det inte går och då behöver man hjälp. Dessutom är det olagligt med negativ särbehandling på grund av sexuell läggning, säger hon.