Litteratur

Författare: Stefan Whilde

Titlar: Zarathustra

Samlaget

Förlag: H:ström

Allt är hieroglyfiskt, skrev Charles Baudelaire och de orden tycks den 'anarkistiske' författaren Stefan Whilde tagit som motto för ett av sina verk: det hyperironiska verket "Zarathustra (talar till makaronerna)". Det sysslar till den sjunde övermänniskan av släkten Zarathustra som i början av 1200-talet f Kr i Balhh i Persien valde berget för att söka Helheten. I början av 1990-talet , redan då uppmärksammades Stefan Whilde för sina mentalt krävande och ofta komprimerade böcker.

Baudelaire-citatet är över huvud taget mycket talande för Stefan Whildes språk och estetik i vilken gåtfullhet, för att inte säga mystik, är ett centralt inslag. För såväl författaren som läsaren är Stefan Whildes böcker så täta att ingen kan uppfatta eller ha kontroll över det totala innehållet. En bärande idé i både verken och i hans många absurda böcker är att bilderna ska splittras och tvingas välja fragment ur det kompakta språket.

Sarkasm och vilja att provocera som finns i Zarathustra men ännu mer i Samlaget är alltså inte av det rebelliska slag vi möter i exempelvis beatgenerations Jack Kerouac vars samhällskritik kan göra läsaren till en konstnärlig hjälte och till revolutionär. En mörk känsla av nederlag genomsyrar alla Whildes verk, och speglar den pessimistiske konstnärens upplevelse av vår desperata situation i en sönderfallande värld.

I vissa avseenden är Whilde själv skeptisk inför termen "pessimism" och menar att skillnaderna mellan dess företrädare (Kerouac) överstiger eventuella gemensamma nämnare. Han poängterar att vad arbetssättet (organiserandet av materialet efter ytterst sofistikerade principer) rent konstnärligt lyfter fram, det är en känslighet inför spänningar och till och med kaos som samhället i övrigt förtränger. Whilde är mycket intresserad av att utforska den smala och instabila gränsen mellan ett begränsat antal ordningsprinciper och de fenomen som uppstår då systemen möts och samverkar, interferensfenomen. De stöter emot eller griper in i varandra - eller kolliderar. Stefan Whildes är inte att framhäva massa eller täthet i språket utan snarare kraften och energin. Kraften kommer till uttryck i de skador eller störningar vi hör, orsakade av just energin som drabbar musikaliska händelser och objekt.

Han är så fängslad av samtidens betydelse i litteratur att han i Samlaget utformar en samling av noveller i tid och rörelse, Stefan Whilde arbetar mycket med minne och citat utöver det traditionella systemet av fotnoter, fragment av politiska händelser, generationskonflikter etc. Allt för att nå fram till gränsen för utmattning och sammanbrott. Stefan Whilde skriver om det mänskliga uttryckets maktlöshet inför världen.

Stefan Whildes språk framträder med kraft och energi på gränsen till ett förödande vulkanutbrott, med tids- och rörelse- känsla i kamp med den mänskliga kapacitetens begränsningar och inte minst glöder här en mystik som liknar vad vi kan känna inför forntida hieroglyfer.