Konflikten kring begreppet damp är infekterad. Få vetenskapliga strider har rört upp så starka känslor som debatten kring diagnosen 'Deficit in Attention, Motorfunction and Perception'.

Konflikten har två huvudpersoner: barnpsykiatrikern Christopher Gillberg och sociologen Eva Kärfve. Under flera år har de bekämpat varandra på debattsidor, i böcker och i domstolar.

Eva Kärfve är starkt kritisk till begreppet damp och hon menar att Christopher Gillberg förfalskat delar av sin forskning. Därför vill hon ha tillgång till allt det material som ligger till grund för Christopher Gillbergs resultat.

Men Christopher Gillberg vägrar att lämna ut något material till Eva Kärfve. Han menar att han lovat alla personer som varit föremål för forskningen kring damp fullständig sekretess.

När kammarrätten i februari 2003 slog fast att Eva Kärfve skulle få tillgång till materialet fortsatte Christopher Gillberg att vägra lämna ut materialet. Och ett drygt år senare förstörde tre av Christopher Gillbergs kollegor hela materialet. Den händelsen är sedan några veckor föremål för en särskild utredning.

Rättegången som inleds i veckan handlar om universitetets agerande medan materialet fortfarande fanns inlåst på Christopher Gillbergs arbetsrum. Förutom Christopher Gillberg står universitetets rektor och universitetets styrelseordförande åtalade. Justitieombudsmannen, som står bakom åtalet, menar att alla gjort sig skyldiga till tjänstefel när de inte såg till att Eva Kärfve genast fick tillgång till forskningsmaterialet efter domen i kammarrätten.

På ett ytligt plan handlar rättegången enbart om tillgången till Christopher Gillbergs forskning. Men bakom den striden döljer sig en betydligt allvarligare konflikt. I striden om damp har två olika vetenskapliga kulturer och världsbilder kolliderat. Den grundläggande frågan är var man skall leta efter orsakerna till enskilda människors problem; i hjärnan eller i samhällets orättvisor.

Svaret får avgörande betydelse för vilka insatser som samhället väljer att satsa på. Vill vi ha sociala reformer eller medicinering?

Bråken kring Christopher Gillbergs forskning har ofta övergått i rena personangrepp. Den vetenskapliga diskussionen har gång på gång spårat ur till förmån för påhopp och fria spekulationer om enskilda forskares heder.

Det är kanske inte så konstigt. För såväl gruppen kring Christopher Gillberg som de personer som stöttar Eva Kärfve är det mycket mer än personlig prestige som står på spel.

Forskningen om och behandlingen av människor med psykiska problem står på osäker grund. Psykiatrin befinner sig vid kunskapens gräns. Och i utkanten av alla vetenskap lurar de filosofiska och existentiella frågorna.

All vetenskap vilar i slutändan på någon form av antaganden. Inom neuropsykiatri, psykologi och sociologi handlar det om människans natur. Är människan en biologisk eller social varelse?

Neuropsykiatrin är intimt förknippad med ett biologiskt synsätt. Psykologin och sociologin med ett socialt. Alla discipliner är lika hotade av de diskussioner som pågår kring damp och andra liknande diagnoser. Förlorar det sociala synsättet riskerar psykologin och sociologin att vittra sönder. Förlorar det biologiska synsättet kommer neuropsykiatrin att gå under.

Den som vinner denna strid kommer att sätta dagordningen för den svenska psykiatrin under flera decennier framåt.

Men det handlar inte bara om vetenskap. I lika hög grad handlar det om den praktiska vården av människor med psykiska besvär. Den grundläggande frågan är om vi skall få en psykiatri som fokuserar på den enskilda individens gener och signalsubstanser eller om vi skall få en vård som fokuserar på sociala relationer och sociala orättvisor.

Rättegången mot Christoffer Gillberg pågår till och med den 31 maj.