Bostadslös inte samma sak som hemlös
Hans misstag: han hyrde ut sin lägenhet i andra hand till fel personer utan att fråga värden.
Hans straff: tre år utan egen bostad.
1998 vräktes Lars Sjöberg från sin lägenhet. Han hade hyrt ut den i
andra hand utan att kontakta sin
hyresvärd, och när de nya hyresgästerna struntade i att betala hyran fick Lars skulden.
- Jag försökte göra en överenskommelse med det kommunala bolaget som jag hyrde av, men de sa nej. Trots att jag har pension, alltså fast inkomst, ville de inte gå med på en avbetalningsplan.
Med en hyresskuld på 33 000 kronor och betalningsanmärkningar var det omöjligt för Lars Sjöberg att få en ny lägenhet. Till slut gick han till socialen.
- De skickade mig till ett kommunalt boende för hemlösa med
alkoholproblem, trots att jag inte har några sådana problem. Det var det enda de kunde erbjuda mig. Socialen hade inga planer för gubbar som bara missat att betala hyran.
I tre år flyttade Lars Sjöberg runt mellan olika tillfälliga boenden. Han bodde på Stadsmissionen, på vandrarhem och på kommunala Altbo. Han säger att det kändes som att vara på flykt i sin egen stad; ständigt i rörelse utan någon fast punkt.
- Jag var tvungen att flytta runt. Jag var arg och ledsen och ställde till bråk eftersom jag kände mig kränkt och orättvist behandlad. Socialen motarbetade mig, och jag tror att de gjorde det för att jag inte passade in i deras behandlingsplan. Jag var varken missbrukare eller en jobbig hyresgäst som störde grannarna.
- De ville att jag skulle gå i deras boendetrappa där man lär sig att klara eget boende. Men jag vägrade. Jag är en vuxen människa som klarar mig själv. Jag behövde ingen träning i att bo, därför ville jag inte finna mig i deras regler.
Han berättar hur lätt det är att hamna i en situation där alkohol eller narkotika känns som den enda utvägen.
- När man blir utskuffad och motarbetad som jag blivit då hamnar man snabbt i en hopplös situation. Då är det lätt att gå ner sig. Särskilt eftersom man som bostadslös befinner sig i en riskzon, omgiven av människor med missbruksproblem. Jag höll själv på att ramla dit under våren 2001.
Lars Sjöberg är övertygad om att han aldrig hade blivit vräkt om hans historia hade inträffat i början av 1990-talet.
- Förr var de kommunala bostadsföretagen mer mänskliga. I dag har de släppt sitt sociala ansvar. De är alldeles för marknadsanpassade, säger han.
Över huvud taget menar Lars Sjöberg att hemlöshet handlar om bostadspolitik; att politikerna måste ta sitt ansvar för bostadsbristen och att bostadspolitiken måste bli en del av välfärdspolitiken igen.
- Bostaden är en mänsklig rättighet. Det står till och med i den svenska grundlagen att alla ska ha rätt till en bostad.
2001 kom vändpunkten för Lars Sjöberg. Efter tre års tjat fick han en lägenhet via kommunens lägenhetsbyrå.
- Det var min fjärde socialassistent som förstod att jag faktiskt skulle klara mitt eget boende.
Då hade jag redan kostat kommunen hundratusentals kronor, helt i
onödan.