Historien bygger löst på myten om Leda och svanen och skildrar betagenheten, bergtagenheten av skönheten och besattheten av sexualiteten. I Ronnie Burketts föreställning är skönheten avbildad i form av en tavla föreställande en vek yngling omfamnad av svanen.

Huvudkaraktärerna i raden av dockor, Pity Beans, en allt annat än vacker plugghäst till flicka som faller handlöst för den vackre ynglingen på tavlan. Hon ger sig av på en jorden-runt-resa för att återfinna den åtrådda.

Pity omges av ett stort antal dockor, alla individuella karaktärer med egen röst och personlighet - allt och alla personifierade av Ronnie Burkett själv i ett rasande tempo. Berättelsen är grotesk och provocerande, rörande och humoristisk. Spelet är suveränt. Trots att Burkett är fullt synlig på scen ser man endast dockorna, med undantag för de partier när han lämnar rollen som dockförare och blir en av skådespelarna; särskilt tydligt blir detta i sångnumren. Leken med fiktionen är en viktig del av föreställningen.

Provenance är ironisk, oanständig, lockande mörk och otroligt rolig. I Burketts händer får dockorna liv, samtidigt som han speglar seriösa, djupt störda idéer, omdömen och fördomar om skönhet.

Provenance är en virtuos överrik föreställning med obarmhärtigt sköna pärlor som rör och berör, ett imponerande allkonstverk.