Middagsgästernas bestick pickar svagt och oregelbundet mot porslinet och ett dovt sorl letar sig ut i hotellfoajén. Sarah Assbring visar vägen från lobbyn, uppför en trappa till ett mer avskilt bord. Det är bara några timmar innan hon ska gå upp på scen och spela på inomhusfestivalen Umeå Open som El Perro Del Mar, hennes musikaliska alter ego.

Artistnamnet har Sarah hämtat från en kortare vistelse i Spanien förra våren. Hon behövde komma bort från en gråtrist vardag och bokade en resa. En dag när hon låg på stranden kom en liten tärd hund fram till henne. Dag efter dag fortsatte hunden att komma fram, hon kallade den El Perro Del Mar - hunden från havet. Resan blev något av en nystart för henne och väl hemma i Sverige hittade hon snart fram till sitt nuvarande musikaliska uttryck.

Sarah beskriver sin musik som hoppfull men samtidigt melankolisk.

- Den är lite lurig, man kan först tro att den är sorglig. Det finns en ledsam ton, men jag ironiserar samtidigt ganska mycket över mig själv och det är alltid humorn eller hoppfullheten som får sista ordet.

Låten 'Party' har en, åtminstone på ytan, glad text: 'come on over baby, there"s a party going on' och i bakgrunden ligger bibapaloola-körer som för tankarna till 60-talets girlgroups. Men samtidigt sjungs orden med en så svårmodig ton att man måste undra om det är någon som överhuvudtaget vill gå på den där festen.

Sarah berättar att hon väldigt förtjust i att arbeta just med sådana kontraster och utforska vilka effekter de får. Många av hennes låtar hämtar sin kraft i det spänningsfält som uppstår mellan sorg och lycka. Låtarna är i grunden enkla, ett par ackord och några textrader, med många upprepningar. Över den okomplicerade basen bygger hon sedan på med större arrangemang, körer och effekter.

- Det ska vara väldigt basic, korta koncisa texter som säger precis det dom ska. Om texten tål att upprepas så ska den upprepas. Jag gillar att ju enklare och mer basic en låtstruktur är desto större möjligheter har man att bygga vidare på den i efterhand och göra bra arrangemang.

Sarah har varit tokigt besatt av musik ända sedan hon var liten. I musikskolan spelade hon piano. Sedan blev det mer gitarrer och shoegaze när hon började spela i band på gymnasiet. Det mesta av sitt material skriver hon fortfarande på gitarr och i hennes låtar är det alltid den som ligger i förgrunden.

- Dels är det för att jag tycker att det är svårt att få riktigt sväng i ett piano, men jag har också en ganska flummig teori om att det är lättare att skriva bra på gitarr för att idén inte behöver gå lika långt genom armarna till instrumentet. Det är närmare till hjärnan med gitarr, säger hon och skrattar.

Den senaste tiden har hon arbetat med att sammanställa det som hon har gett ut så här långt, EPs och mp3or, till ett album på det lilla bolaget Hybrism. Sarah är egentligen inte alls särskilt förtjust i albumformatet.

- Det blir som att formen tar över, kommer i första hand och inte låtarna. Ett album ska på något sätt ha vissa bestämda inslag. Jag orkar själv inte lyssna på hela album. Jag trivs med att koncentrera mig på låtarna tre i taget och ge dem all uppmärksamhet.

Just nu arbetar hon med att färdigställa tre nya låtar. Sarah avslöjar att det blir souligare, men utan någon fet soulstämma. Istället ger hon sig på en egen tolkning av soulbegreppet. Hon trivs där hon befinner sig nu, på ett litet bolag och med kontroll över utgivningstakt och inspelning. Projektet El Perro Del Mar vill hon utveckla så långt det bara går.

- När jag hittade fram till El Perro, kändes det så klart som det aldrig någonsin har gjort för mig. Anledningen är att jag känner att jag har alla möjligheter att göra det jag vill och utveckla det jag gör - för det måste man göra. Söka nya utgångspunkter för den form man hittat och förvalta den.