Det tredje albumet 'This Island' släppte New York-bandet Le Tigre på storbolaget Universal. Tidigare har de arbetat med betydligt mindre bolag och haft en tydlig independentprofil. Men Jo ser det inte som ett problem.

-Vi har fortfarande kreativ kontroll och vi ser ingen anledning att vara independent bara för sakens skull. Vi klarar inte av att sköta hela maskineriet själva längre, då skulle vi inte kunna producera musik och spela konserter.

Bandet valde att byta till ett större bolag och det har fått vissa att påstå att de sålt sig och övergivit sina ideal. Rätt eller fel så har det i alla fall inte hindrat Le Tigre att fortsätta uttala sig i frågorna de brinner för.

-Folk tror att det är ett enda beslut att byta bolag. Men i själva verket fattar vi kanske 100 beslut om bandet varje dag. I vissa fall kompromissar vi, i andra vägrar vi att ändra oss. Det viktiga är att veta vad som verkligen betyder nåt för en. Vi var ju också ett band med en historia, stil och ett visst sound. Det gör det enklare för oss att arbeta med ett större bolag, vi låter oss inte styras.

Jo menar också att det inom mainstreamkulturen inte finns band som för ut ett feministiskt budskap, eller vågar kritisera kriget. Därför är det bra att de kan nå ut till fler människor. Hon vill inte att popkulturen bara ska bestå av meningslöst skval.

-Vi har ett uttryck på engelska som heter 'guilty pleasures'. Det är saker man gillar, fast det inte är tillräckligt politiskt eller kulturellt korrekt. Man kanske lyssnar på Justin Timberlake, för att det svänger, men budskapsässigt tycker man han är en nolla. Men all inom popkulturen ska inte vara guilty pleasures, den måste också kunna reflektera ens värden. Idag kan man inte hitta något sådant på Mtv.

Angående frågan om storbolag eller inte diskuterar vi nedladdning av musik. Le Tigres kontrakt gör det omöjligt för dem att låta sin musik laddas ner. Jo själv laddar inte ner musik, om det inte är något som hon absolut inte kan få tag på annars. Men hon tycker att man måste erbjuda digital media på ett billigt och användarvänligt sätt.

-Jag tror ingen skulle 'stjäla' musik, om de kunde betala 50 cents för det om de visste att pengarna gick till artisten. Men jag tror inte det skadar Le Tigre om människor laddar ner vår musik. Om de gillar de så kommer de på konserterna och kanske köper de vår nästa skiva. Du vet, det är inte en så stor grej.

Le Tigre får ofta frågor om sin politiska ståndpunkt och inte lika ofta om sin musik. Jo är lite trött på det, men inte särskilt förvånad.

-Vi gör ju politisk musik och sticker av från normen. Vi deltog också väldigt mycket i antikrigs rörelsen och vår musik blev väldigt förknippad med den.

Jo tycker dessutom att själva upplägget för Le Tigres musik är politiskt på ett sätt. Bara genom att vara och uppträda ifrågasätter de samhällets normer om kön och sexualitet. Hon har läst om det nya feministiska partiet och jag frågar henne om hon tror att parlamentarismen är vägen för feminismen.

-Jag vet verkligen inte, jag är för okunnig för att svara på en sådan fråga. USA är helt lamslaget av ett tvåpartisystem där inget av dem är öppna för kvinnofrågor över huvud taget. Tanken på ett feministiskt parti är för oss helt otrolig och fascinerande. I USA skulle feminismen aldrig kunna komma upp på agendan på det sättet.

Jo går för att delta i bandets före-spelningen-ritualer, där hon tillsammans med Kathleen och JD dricker te, chillar och lyssnar på musik tillsammans.