Bertil Neumans 'Skratta eller gråta - humor i koncentrationsläger' kommer att röra upp många känslor. Ämnet är ömtåligt och flera tillfrågade vägrade låta sig intervjuas. Men uppenbarligen orkade man skämta mitt i eländet, det gjorde det kanske lättare att leva vidare en stund till. Om man däremot överlevde lättare med humor är osäkert. Min svärmor till exempel, överlevde troligen för att hon var kommunist plus att hon förstås hade tur och var stark. Grupperna inom lägret tog hand om de sina. Men visst ska man skriva böcker om detta. Humor är inte dock inte så lätt att skriva om. Det kräver lätta fingertoppar och säker stilkänsla. Här är historierna är helt enkelt lite för valhänt berättade och kringresonemangen tungfotade. Bäst är boken när Nauman berättar om de kabaréer som mot alla odds spelades i lägren, både med och utan vakternas vetskap. Det är fascinerande.