- Jag har valt att anlägga ett feministiskt perspektiv, förklarar regissören Carolina Frände.

Hon har flyttat fram handlingen något i tiden. 'Måsen' hade urpremiär 1898. Carolina har tagit handlingen till åren strax före och under 1914, då första världskriget utbröt.

- Då hamnar vi i ett mer skärpt läge, på väg in i en modern tid. Det är slutet på en epok och början på en ny, då kvinnorörelsen börjar växa och formera sig tydligt, säger regissören.

Kvinnor i Sverige fick ju faktiskt rösträtt först 1921.

- Jag tycker att 'Måsen' kan spegla starten på det som fortfarande är kvinnorörelsen, det att kvinnor kan skaffa ett eget yrke, ett eget liv, och börja ta plats i det offentliga rummet, säger Carolina.

Mia Höglund-Melin spelar en huvudroll som Nina. Hon vill inte vara något passivt objekt.

- Jag har jobbat med att driva kvinnokaraktären, att kanske låta kvinnan kyssa och förföra medvetet - istället för att 'bli' kysst och förförd, säger Mia.

En huvudfråga i 'Måsen' är den som de flesta av oss ställer sig: vad ska man göra med sitt liv? Och, om man är lite äldre, vad blev det kvar?

Carolina Frände talar om mötet mellan generationer, mellan vuxna barn, föräldrar och släktingar.

Skådespelerskan Carina Boberg talar om varje människas behov av att bli bekräftad.

Och som, i andra av Tjechovs dramer, (Körsbärsträdgården, Tre systrar) handlar det om människornas längtan bort från ett slött liv på landet - där de passas upp av tjänstefolk och går omkring och suckar - till den stora staden med alla dess möjligheter och risker. Få av dem vågar dock ta det riktiga klivet.

- Men i den här pjäsen så åker de som vill, säger Carolina Frände. Nina blir ju skådespelerska i Moskva. Unga tjejer kan bryta de äldres mönster.

I övriga roller bland andra Hanna Bogren, Henric Holmberg, Johan Karlberg, Thomas Nystedt, Mariann Rudberg. Scenograf är Lars Östbergh.

'Måsen' har premiär på Stora scenen, Göteborgs Stadsteater, den 25 februari.