Lämplig, men inte svensk nog
Mats Ajodan gick till familjeenheten i Majorna för att erbjuda sitt stöd till överansträngda föräldrar. Då fick han höra att svenska familjer vill ha svenska stödfamiljer och att han skulle ha större chans i Gunnared.
Mats Ajodan har god ekonomi och en dotter på sex år som han gärna skulle ge lite extra sällskap. Därför tycker han att han har goda förutsättningar att ta hand om ett barn till någon gång i månaden.
Han anmälde sitt intresse till kommunens familjeverksamhet via Internet och talade sedan med ett par tjänstemän i telefon. Mats kommer från Iran, men har bott i Sverige i snart 15 år. På telefon går det knappt att höra att svenska inte är hans modersmål. Tjänstemännen på familjeverksamheten var entusiastiska ända tills de träffade honom.
Att vara kontaktfamilj handlar oftast om att avlasta ensamstående föräldrar en till två helger i månaden. På kommunens webbplats står att alla slags familjer kan bli kontaktfamiljer: 'Det viktigaste är att de vuxna är trygga och stabila ... Man måste kunna respektera andra människors bakgrund och integritet. Alla sorters kontaktfamiljer behövs. Några föredrar att det finns jämnåriga barn i kontaktfamiljen. Behoven och önskemålen är många.'
Den första december satt Mats i väntrummet på socialkontoret i Majorna. Bredvid honom satt en blond och ljushyad man. En av de handläggare han skulle träffa kom in i rummet, såg de båda männen, gick fram till den blonde och frågade: 'Mats?'
Mats berättar att hon blev helt tyst när hon fick klart för sig att det var honom hon sökte. Sedan visades han in i ett rum där han fick prata med handläggaren Lena Karlsson.
'Alla sorters kontaktfamiljer behövs', står det alltså på kommunens webbplats. 'Behoven och önskemålen är många.'
Just det senare, att önskemålen är många, märkte Mats när han pratade med Lena Karlsson. 'Svenska' familjer vill till exempel ofta ha 'svenska' kontaktfamiljer, fick han veta. Därför skulle det kunna dröja länge innan han fick något uppdrag i Majorna.
- De sa att jag skulle ha mycket större chans om jag vände mig till Gunnared i stället, säger Mats.
Lena Karlsson säger att hon inte längre har någon klar bild av vad som sades på mötet.
- Det var ett informationsmöte bland många. Jag kan inte komma ihåg exakt vad jag sa. Vi pratade om Gunnared eftersom han hade varit flyktingguide där, det vet jag.
Mats säger också att Lena Karlsson antydde att kraven från dem som söker hjälp hänger ihop med deras utbildningsnivå. Här i Majorna är folk högutbildade, så de ställer vissa krav. De vill ha svenska familjer, sa hon enligt Mats.
Nästa dag gjorde han en anmälan till DO, ombudsmannen för etnisk diskriminering.
- Det måste vara olagligt att en kommun hjälper 'svenskar' att sålla bort invandrare. Det är precis som om Arbetsförmedlingen skulle hjälpa svenska företagare att anställa svensk arbetskraft, säger han.
DO väntar nu på ett yttrande från kommunen för att kunna gå vidare med ärendet.
Lena Karlsson tillbakavisar bestämt att hon skulle ha uttalat sig om sambandet mellan familjernas utbildningsnivå och deras krav på att få svenska kontaktfamiljer.
- Den kopplingen får stå för honom. Jag sa bara som en allmän upplysning att utbildningsnivån är hög i Majorna. Vi brukar säga det som information, att det är kapabla mammor.
Mer vill hon inte säga utan hänvisar till Kerstin Badredin, som är chef för familjehems- och kontaktverksamheten i centrala Göteborg.
Kerstin Badredin säger att handläggarna bara har informerat Mats om läget - att många 'svenska' familjer vill ha 'svenska' kontaktfamiljer, och att det därför kunde ta lång tid för honom att få något uppdrag. Hon kan inte svara på hur stor andel av föräldrarna som vill ha etniskt svenska kontaktfamiljer, men hon säger att det är en majoritet.
- De flesta säger att de vill ha en vanlig familj, och när man börjar fråga vad det innebär så kommer det ofta fram att det ska vara en svensk familj, säger hon.
I de fallen brukar handläggarna fråga hur de tänker och varför de vill ha det så, enligt Kerstin Badredin. Men i slutändan måste det vara föräldrarna som bestämmer, menar hon.
Mats tycker att det är oförskämt av handläggarna att hävda att han har missuppfattat vad de sa.
- Jag har läst till civilingenjör på Chalmers och inte missuppfattat något där. Varför skulle jag missförstå något så här basalt?

