Vill inte behöva försvara
Försäsongen för Kopparbergs/Göteborg FC har hållit på i några veckor. 21-åriga anfallaren Lotta Schelin förbereder sig för sin femte allsvenska säsong. Men trots att hon alltid har spelat längst fram, är hon mycket van vid försvar.
Göteborgs allsvenska damlag genomför sina vinterträningar på Hedens konstgräs, tillsammans med tre andra lag. En planhalva var.
- Det finns ju inga hallar, förutom IFKs och Gunnilses, och de är för dyra för oss, eller så finns det bara lediga tider sent på kvällarna, säger Lotta Schelin.
Därför blir det till att träna på gammalt konstgräs. Men det är
åtminstone centralt. Och hon är van vid värre.
- Förra året åkte vi kors och tvärs genom stan. Vi bytte om vid Heden och åkte till Slottsskogsvallen för träning.
I början på säsongen är det olika passningsövningar som gäller. Nye tränaren Martin Pringle instruerar. Ta emot bollen, slå tillbaka, gör en liten löpning, ta emot och lämna ifrån sig den igen.
Min tanke är att det ser ut som om Martin Pringle tänker ändra lagets spelstil.
- Ja, vi kan ju inte gärna hålla på och tjonga bollar i år igen. Vi kommer säkert att spela väldigt rakt, men det finns ju andra sätt att göra det på, säger Lotta och visar snabbt med händerna olika passnings- och löpvägar.
Hennes roll i laget har varit att ligga längst fram, redo att löpa. Hon bedömmer själv snabbheten som sin största styrka.
- Jag är inte snabbast i laget på fem meter, men på trettio finns det ingen som hinner ikapp, säger hon.
Snabbheten har fört henne till landslaget. Mina beräkningar säger sju, hon minns åtta landskamper. Hittills. I mars väntar troligen Algarve cup och fler kamper. Och sedan EM-kval.
I klubblaget har de ännu inte pratat om någon målsättning, men hennes egen handlar mycket om att få vara hel. Flera säsonger innan har blivit förstörda av ryggont. Av 88 allsvenska matcher på fyra år har hon bara spelat 53. Å andra sidan har hon gjort 35 mål. De flesta fri med målvakten.
- Det är det vanligaste. Så som laget har spelat och min roll därframme, då blir det jag och målvakten.
Just målvakterna brukar användas som exempel av folk som tycker att damfotbollen är för dålig.
- Det är nog det jobbigaste, att man jämt ska jämföra oss med herrarna. När Caroline Jönsson fumlar in en boll, då är det skit, men när målvakterna i Premier League gör detsamma, då är det ingen som säger att herrmålvakter håller för dålig standard, säger hon.
Hon suckar lite, ser ut att vara trött på att försvara damfotbollen. Men så är hon ju också en giftig anfallare.
- Fast det är klart, jag skulle säga att det finns tio bra målvakter i Sverige. Inte mer.

