Åtalet drevs av Justitieombudsmannen, JO, som menade att Jaldung gjort sig skyldig till två fall av olaga frihetsberövande, eller åtminstone tjänstefel:

1. Jaldung gav order om att spärra av Hvitfeldtska gymnasiet. Det gjorde att omkring 650 personer blev inspärrade på området. Enligt Justitieombudsmannen och åklagaren som har hand om fallet, Hans Lindberg, var det frihetsberövandet olagligt.

2. På eftermiddagen samma dag, den 14 juni 2001, stormade polisen skolan och grep alla som fortfarande var kvar där. Det var omkring 450 personer. Justitieombudsmannen har i både tingsrätten och hovrätten försökt bevisa att Håkan Jaldung beordrade att alla skulle gripas.

Den andra av de två åtalspunkterna underkände hovrätten med samma motivering som tingsrätten underkände den i våras. De tyckte helt enkelt inte att det gick att bevisa att Jaldung verkligen hade beordrat ett massgripande. De vittnesmål som fanns var inte tillräckliga.

Den första punkten är den juridiskt intressanta. Den rör polisens rätt att spärra av och utrymma ett område med hjälp av polislagens 23e paragraf. Jaldung spärrade av skolan för att han var rädd att personer där inne skulle ta med sig vapen och begå brott på en annan plats, nämligen vid Svenska mässan där EUs stats- och regeringschefer och USAs president George W. Bush träffades.

Enligt Justitideombudsmannen och åklagaren kan polislagens 23e paragraf bara användas för att spärra av den plats där man är rädd att brottet ska begås. Den inställningen från JOs sida blev tydlig 1992 när polisen i Göteborg stoppade en buss med fotbollssupportrar utanför Göteborg för att kroppsvisitera dem. Justitieombudsmannen kom fram till att polisen hade gjort fel. Det spelade ingen roll att det var troligt att supportrarna planerade att begå brott vid fotbollsarenan. Avspärrning och kroppsvisitation får bara ske på den plats där brottet ska begås, slog JO fast.

1995 kom Polisrättsutredningen med sitt slutbetänkande. Där konstaterade utredarna att lagtexten kunde tolkas olika, och att den borde ändras för att undvika missförstånd. Det var uppenbart, ansåg utredarna, att de som hade skrivit lagen menade att den plats som får spärras av ska vara samma som den där man vill avvärja brott. Därför borde lagtexten ändras så att detta blev tydligt.

Men utredningens rapport ledde aldrig fram till någon lagändring. Och därför konstaterar hovrätten i dagens friande dom av Håkan Jaldung att 'rättsläget mot denna bakgrund inte framstår som helt klart.' Läget är så oklart, menar hovrätten, att det inte är säkert att Jaldung har tolkat lagen på fel sätt. Men det är inte heller säkert att han har tolkat den riktigt.

Den största anledningen till att åklagaren och JO överklagade tingsrättens friande dom från i våras, var att de ville ha ett tydligt svar på hur polislagen ska tolkas. Det har de fortfarande inte fått.