Vad sägs om avslöjandet av polisens arbete i Göteborg? Där kunde de visa att bland polisens 'bevismaterial' fanns en delvis fejkad film. Nyligen har de fått igång en resning i en rättegång. De har lyckats påvisa att det mycket långa straffet som en man var dömd till, vilade på måttligt trovärdiga vittnesmål. Och så var det de som fick igång mobbhopen mot vänstern. Kanske ett beställningsverk ifrån s och mp, eller borgarna, kanske en tillfällighet. Och de har, mer än andra, fått oss att diskutera omhändertagande av barn.

Uppdrag granskning är inte ensamma på arenan. Och klart flera fall av denna kaliber har förekommit i vårt land. Men deras roll leder ändå till en del frågor.

Nej, jag är absolut inte den som ropar efter mer pengar till polisen och till åklagarväsendet, men jag blir ändå brydd över att ett tv-bolag ska finna grava fel i polisens arbete. Visst kan man förstå om ett inbrott i en sommarstuga flera kilometer ifrån närmaste bebyggelse inte blir rimligt utrett. Men de här fallen är mycket allvarliga och slarv eller medvetet fejkande är mycket långt ifrån acceptabelt.

Hur allvarligt stora brister har svenskt rättsväsen? 'Ställt utom all tvivel' ska saker som leder till dom vara. Det är de verkligen inte alls alltid. Det finns rader av brottmål med indicier, vittnesmål och så vidare som kanske kunde ha upplevts som ställda utom all tvivel men som helt klart har visat sig vara fel. Vi har Ramanfallet och flera som bevis på detta. Jag tror att en naturlig psykologisk faktor lätt kan leda till blickarnas försvagning. Man blir upprörd över brottet och alltför angelägen att straffa. Kanske borde angelägenheten leda till noggrannhet i stället.

Hur som helst är det direkt pinsamt att Uppdrag Granskning kan göra ett bättre polisarbete än poliserna själva.

Men det är inte bara socialtjänst, åklagare, domare, sjukvård och de övriga som brister. Det är också massmedierna själva. Jag menar att den grävande journalistiken har en allför liten roll. Det blir inget helt eller rättvist på det sättet. Några skandaler blir avslöjade, andra blir skapade, mest för att de bäst passar ett sändningsschema, en idé hos producent och redaktion. Pressen ser bara som sin uppgift att hålla efter beslutsfattare och politiker när det passar.

Det är därför några få aktörer på kvällstidningarna och etermedierna får sådan betydelse.

Det är nog så viktigt att finna svarta lägenheter och bonusprogram, än här och än där. Vi vet att saker pågår, men de flesta är oavslöjade.

Om pressen ägnade något mindre energi åt kungens blivande svärson och åt Foppas halvgoda form, skulle kanske en rad ljugande kommunalråd och ministrar bli tvungna att skärpa till sig.