.

Just bredden och variationen är en mycket positiv kvalitet i Apokalypsvolymen. Här finns erfarna författare som Torbjörn Säfve, som gärna politiserar begreppet, yngre provokatörer som Nikanor Teratologen, som svävar ut i underhållande prosapoetiskt nonsens och litteraturkritiker som Gabriella Håkansson, som här oväntat bjuder på en erotisk novell.

Hade allt handlat om dystopi och ett romantiserat förhållningssätt till apokalypsen, hade denna första Subaltern nog varit svårsmält. Men nu utgör helheten ett färgstarkt och dynamiskt smörgåsbord av annorlunda tänkare i dagens Sverige. Från Bo Cavefors idogt religiösa längtan, över Stefan Hammaréns sinnesvidgande formexperiment, till Carl Abrahamssons smärtsamt avskalade nihilism...

Alla berör begreppet apokalyps, men tack och lov uteblir alla tendenser till röda trådar. Istället finns här ett helt nystan av olikfärgade tankar. Vidare ska nämnas stora mängder av bra illustrationer, som på något sätt accentuerar texterna på ett fantastiskt sätt. På det hela taget är Subaltern ett mycket beundransvärt initiativ. Om det blir ett enstaka lyckoskott eller en förnämlig tidskriftsserie återstår att se. Men denna ambitiösa begynnelse kunde knappast varit bättre. Den bådar riktigt gott.