Myndigheter mörkar mobilmasters placering
Miljöminister Lena Sommestad har sagt att allmänheten har rätt att veta var 3 G-masterna finns. Men Post- och telestyrelsen vägrar att lämna ut registret för master i Stockholm och miljödomstolen i Landskrona har gett telefonbolagen rätt att hemlighålla uppgifterna.
Få boende i flerbostadshus vet om det finns basstationer och mobilantenner på deras hus. För ett år sedan lovade miljöminister Lena Sommestad att antennernas och basstationernas placering ska offentliggöras i ett register på internet. Men nu visar det sig att en kommun inte får veta var teleoperatörerna placerat sina mobiltelefonimaster.
I Stockholm har Ann-Marie Strömberg, v, ledamot i gatu- och fastighetsnämnden, överklagat Post- och telestyrelsens beslut att inte lämna ut registret över mobilmaster i Stockholms stad. Hon menar att allmänheten har rätt att få veta var sändarna finns.
- Vems ärenden går egentligen Post- och telestyrelsen: allmänhetens eller mobilföretagens? undrar hon.
I Karlskrona krävde miljönämnden att Tele 2 och Telia Soneras gemensamt ägda mastbolag UMTS-nät skulle berätta var i kommunen man placerat sina mobiltelefonimaster. Man ville också veta vilka master och antenner som är i bruk eller förväntas tas i bruk, för att nämnden ska kunna sköta sin uppgift som tillsynsmyndighet i miljöfrågor. Länsstyrelsen i Växjö gav miljönämnden rätt, men UMTS-nät överklagade till miljödomstolen i staden - och vann.
I miljödomstolens motivering stod det att antennerna inte kan klassas som miljö-farlig verksamhet. Flera myndigheter, bland andra PTS, Strålskyddsinstitutet och Elsäkerhetsverket, har i en gemensam skrift från 2002 slagit fast att det inte finns några vetenskapliga belägg för att radiovågorna från 3G-master är skadliga så länge gränsvärdena följs. Därför har miljönämnden heller inget tillsyns-ansvar enligt miljöbalken, resonerade domstolen.
Häromdagen överklagades beslutet till miljööverdomstolen vid Svea hovrätt.
- Det här är ett viktigt mål också för andra kommuner. Visst handlar det om miljöfarlig verksamhet, folks psykiska lidande måste även vägas in. Och det är heller inte oomtvistligt att masterna är ofarliga, säger Håkan Ärnflykt på miljöförvaltningen i Landskrona till SvD.
Skälet till att UMTS-nät inte vill lämna ut några uppgifter är bland annat risken för sabotage. Allmänheten skulle ju med hjälp av offentlighetsprincipen kunna få ut allt även om nämnden alltid måste sekretesspröva en sådan begäran.
