Trots att varken socialstyrelsen eller regeringens utredare har kunnat svara på hur effektivt sprutbyte är för att förhindra smittspridning bland narkomaner, drivs frågan vidare av folkhälsominister Morgan Johansson. Den proposition som väntas vara positiv, ligger dock troligen på de folkvaldas bord först i vår.

Fler remissinstanser är för än emot, men många av de tunga namnen säger nej. Justitieombudsmannen är emot förslaget på juridiska grunder.

Riksåklagaren är kritisk till att det inte har gjorts någon kriminalpolitisk eller straffrättslig analys.

Svenska Narkotikapolisföreningen tar avstånd från förslaget.

Men inte Rikspolisstyrelsen, Kriminalvårdsstyrelsen och Brottsförebyggande rådet.

Sveriges Narkomanvårdsförbund, som är en intresseorganisation för offentliganställda narkomanvårdare, är dock bestämda motståndare.

Som en del i remissförfarandet besökte förbundets representant, socialläkaren Anders Annell, både Malmö och Lund. Det är de två städer i Sverige där narkomaner kan byta begagnade kanyler och sprutor mot nya. Och han har inte funnit något skäl till att ändra vare sig sin eller Narkomanvårdsförbundets kritiska inställning.

- Vården sänder ut ett dubbelt budskap. Med ena handen delar man ut sprutor, med den andra säger man att 'du ska sluta'. Det kanske inte betyder så mycket när man är mitt uppe i sitt missbruk, men däremot när man är på väg in i det eller på väg ut.

- Man teknikaliserar en fråga som egentligen är av beteendemässig art. Jag menar att vad det egentligen handlar om är hur var och en reagerar i en risksituation med de verktyg och partner som personen har.

Anders Annell är anställd som socialläkare i Stockholms stad och har arbetat med narkomaner sedan 1964. Han är därmed den av nu aktiva missbruksläkare som arbetat längst med dessa frågor.

I kampen mot hiv-epidemin bland narkomaner i Stockholm under andra hälften av 1980-talet spelade han en framträdande roll och han har arbetat med hiv-frågor i allt från WHO-sammanhang till psykoterapi med enskilda smittade narkomaner.

Vägen till beslut i sprutbytesfrågan har varit lång. Socialstyrelsen har utvärderat verksamheten tre gånger, 1988, 1993 och 2001, men har inte lyckats svara på hur effektiv metoden är varken för att förhindra smittspridning eller för att rekrytera missbrukare till vård.

Därefter tillsatte regeringen Björn Fries för att utreda narkomanvården i stort. Hans svar kom för ett och ett halvt år sedan och var försiktigt positivt till sprutbyte under bestämda förutsättningar. Hans utredning skickades tillsammans med remissvar vidare till socialdepartementet.

Som publicerade en skrivelse.

Som åter lades ut på remiss.

- Socialstyrelsen kom vid de två första utredningarna fram till att projekten låg i konflikt med den vanliga narkomanvården. Man motiverade inte missbrukarna att lägga av. Men i den senaste utredningen fanns den kritiken inte längre med. Folk verkar ha resignerat. Eftersom det nu är så starkt politiskt förankrat går det inte att ifrågasätta slutsatserna. Och nu finns det nya personer på Socialstyrelsen som inte längre är så negativa. De saknar erfarenhet av när hiv-epidemin nådde Sverige, säger Anders Annell.

Att sprutbyte skulle minska smittspridningen av hiv och hepatiteter är ett av de i huvudsak tre argument som Björn Fries presenterade.

- Även Björn Fries konstaterar dock att tidigare utredningar inte ger något entydigt svar på om sprutbyte hjälper. Att det inte fungerar bygger jag på personliga erfarenheter från 'kvartar' och dagliga möten med narkomaner. Det viktiga är hur missbrukaren använder de verktyg som han eller hon har. Att de inte delar dem och att de rengörs på rätt sätt, det som vi i Stockholm kallar för spruthygien.

- I Stockholm har vi visat på ett sätt som är unikt i världen att vi lyckades driva tillbaka hiv-epidemin bland narkomaner. Utan sprutbyte.

Det andra argumentet är den hälsovård som erbjuds i samband med sprutbytet.

- Sådana hälsoeffekter kan likaväl uppnås genom att inrätta en särskild vårdcentral för missbrukare. En sådan har funnits i Stockholm i två år. Där har de dessutom tillgång till fotvård och en tandläkare vilket de inte längre har i Malmö.

Björn Fries tredje argument går ut på att narkomaner genom kontakten med ett sprutbytesprojekt kan ges vård mot sitt missbruk.

- Men det är ju väldigt svårt att mäta. I Malmö finns ingen sådan statistik. Björn Fries är helt enkelt ute på lösan sand och spekulerar. Även i sprutbytesprojekten är man eniga om att många andra faktorer samverkar.

Det var hösten 1986 som sprutbytesprojektet startade i Lund i landstingets regi. Inspirationen kom från Holland, Tyskland och Danmark men även WHO rekommenderade detta år sina medlemsländer att starta med liknande projekt för att stoppa hiv-epidemin.

I början av 1987 startade en liknande verksamhet i Malmö. Under sitt besök i Skåne har Anders Annell träffat både förespråkare och motståndare till projektet.

- En person som jag träffade tyckte att det var en cynisk resignation att låta narkomanerna gå kvar i missbruket och att vi borde arbeta med dem på andra sätt.

- Vi har haft en tradition av restriktiv narkomanvård i Sverige, att vi ska kämpa med alla människor och hjälpa dem ur missbruket. Men under 1990-talet har narkomanvården drabbats av stora ekonomiska besparingar. Nu har vi fått en generation av tjänstemän och narkomanvårdare som inte har upplevt att vi tidigare haft en bättre fungerande narkomanvård. De tycker att vad som helst är bättre än ingenting.

Orsaken till nedgången ser Anders Annell i den ekonomiska krisen och sparpaketen i början av 1990-talet.

Köp-och-sälj-lösningar och rigida upphandlingar låste socialvården till system som inte passar alla. Med bristande resurser blir det än viktigare att prioritera vad de ska användas till.

- Vi har ont om både sjuksköterskor och läkare i narkomanvården. I Stockholm rekryterar vi till och med läkare från Ungern och bland sjuksköterskorna har vi vakanser. Då är det tveksamt om de som finns ska användas till ett projekt där det spekuleras i vilka effekter det kan ha.

Även om han är kritisk till sprutbyte som fenomen, tycker han att frågan är värd att problematisera, och att vad som är fel i Stockholm inte nödvändigtvis är fel i Malmö.

- Besöket i Skåne har bekräftat två saker för mig. Dels att det verkar svårare för narkomaner att få tag i sprutor här. I Stockholm kan narkomaner beställa sprutor helt legalt via apotek och vissa företag. Därför är det gott om sprutor i Stockholm. Dels att engagemanget hos personalen på ett sprutbyte är en oerhört väsentlig faktor.

Men är det möjligt med olika narkotikapolitik i olika delar av samma land?

- Ja, eftersom förutsättningarna är så olika i olika landsdelar. Det är uppenbart att det kommer att medföra stora problem i Skåne om det pågående sprutbytesprojektet avslutas.

Läs mer om Svenska Narkomanvårdsförbundet på www.snvf.se.