Vatikanens synpunkter fick en hård utmaning i förra veckan av organisationen Katoliker för ett fritt val, som har sin bas i Washington. Vatikanens brev, som var riktat både till kyrkan och till omvärlden, tar upp 'vissa tankemönster som ofta står i motsats till kvinnors sanna utveckling'.

Ett exempel på det, enligt brevet, är att man 'starkt betonar ett tillstånd av underordning för att ge upphov till motsättningar -- att kvinnor, för att vara sig själva, måste göra sig till motståndare till män'.

I brevet står det även: 'När de står inför maktmissbruk är kvinnornas svar att eftersträva makt. Den här processen leder till motsättningar mellan män och kvinnor, en motsättning i vilken den enas identitet och roll betonas på den andras bekostnad, vilket leder till en skadlig förvirring när det gäller människan. Det har sina mest omedelbara och farliga effekter på familjestrukturen.'

Enligt Vatikanen innebär det tankesättet att man ifrågasätter familjen i dess 'naturliga' struktur, samt gör 'homosexualitet och heterosexualitet i stort sett likställda.' Vatikanen menar att kvinnor ska kunna ägna hela sin tid åt hushållet utan att 'stigmatiseras eller straffas ekonomiskt av samhället'.

Frances Kissling, ordförande i Katoliker för ett fritt val, besvarade Vatikanen i ett brev där hon skriver att det är Vatikanen, inte feministerna, som sår split mellan män och kvinnor, och som förminskar bådas värdighet. Vatikanens brev, menar Kissling, är fyllt av stereotyper och okunniga karikatyrer av feministiska idéer.

Kissling kritiserar katolska kyrkans brev för att det inte tar upp någon diskussion om männens roll i familjelivet eller i barnens uppfostran. Det finns ingen antydan om att samarbetet mellan män och kvinnor ska innefatta mannens ansvar för att delta i uppfostran. På det området har feminismen 'varit mycket mer respektfull mot män, och föreslagit en mer samarbetsinriktad modell för familjerelationer. Vem tror Vatikanen är ansvarig för det enorma antal män som har blivit bättre fäder under de senaste två årtiondena?' skriver Kissling.

Kissling påpekar att de lagar i Europa som låter både kvinnor och män ta föräldraledigt är ett resultat av feministiskt opinionsarbete, inte av Vatikanens stöd. Vatikanens stöd för kvinnornas roll på arbetsplatsen och i den politiska sfären ger Kissling inte heller mycket för.

Hon menar att Vatikanens inställning är att kvinnor ska välkomnas på arbetsmarknaden eftersom de är kvinnor och har särskilda kvinnliga egenskaper som ska 'humanisera' det offentliga livet. Kvinnor, enligt Vatikanen, är oersättliga i alla aspekter av det sociala livet som handlar om 'mänskliga relationer och att bry sig om andra'.

Kissling menar att genom att lyfta fram dessa 'kvinnliga egenskaper' avfärdar Vatikanen män som moraliska aktörer. 'Naturligtvis ligger det någonting förolämpande i att insistera på att det finns något genuint kvinnligt i egenskaper som självuppoffrande och vårdande. Det är fantastiska mänskliga egenskaper, men det är oklart varför Vatikanen vill hävda att de karaktärsdragen utgår från vårt fysiska kön.'

Och ännu viktigare, menar Kissling, är att inga 'manliga egenskaper' presenteras som motvikt. 'Om kvinnligheten har positiva värden som kan sättas på pränt, har inte manligheten det också? Vad är det för karaktärsdrag och varför uppmanas män inte att vara trogna dem? Det antyds att män inte har förmågan att vara generösa. Sådana dömanden är värre än vad någon feminist, hur radikal hon än må vara, skulle uttala.'