Skälet till det höga priset är inte att efterfrågan på el i Sverige är ovanligt stor. Priset hålls uppe därför att mycket el exporteras till grannländerna och att dessa är beredda att betala det höga priset. Under de senaste veckorna har exporten varit mellan 1 000 MW och 4 600 MW större än importen. 4 600 MW är mer än den sammanlagda elproduktionen i alla Ringhals fyra kärnreaktorer och den kvarvarande reaktorn i Barsebäck.

Export av el till höga priser ger stora intäkter till dem som äger kraftverk i Sverige. Varken vattenkraftverk eller kärnreaktorer har några bränslekostnader att tala om. Att exportera el för 25-30 öre per kWh mitt i sommaren bidrar därför till större vinster än någonsin.

Vinsterna blir stora eftersom också svenska konsumenter måste betala detta höga pris för elen. Om inte svenska industrier betalar mer än industrierna i Tyskland säljer bolagen elen till de tyska företagen. De som vinner på konkurrensen är ägarna till kraftverken.

Om denna för ägarna goda affär hade kommit till stånd för tio år sedan hade pengarna hamnat hos svenska kommuner, pensionsfonder, företag och staten. Men den viktiga förändring som skett är att de flesta svenska ägare sålt ut vattenkraftverk och kärnkraftverk till utländska bolag under de år konkurrensen höll priserna på en låg nivå. Både el och kraftverk var då billiga.

Kraftbolagens ägare tjänar 1 000-2 000 kronor per svensk och år på att elexporten driver upp priset på el också för svenska konsumenter. Denna vinst hamnar till stor del utomlands. Finska staten äger via Fortum en stor del av de svenska vatten- och kärnkraftverken. Sydkraft ägs via tyska Eon-koncernen av tyska pensionsfonder och andra. Den del av vinsten som i någon mening är svensk är den som ägs av statliga Vattenfall. Men detta företags vinster går i betydande grad till att betala räntor och avbetalningar på de lån som togs för att köpa upp kolgruvor och kraftverk i Tyskland.

Den vattenkraft som tidigare, via låga elpriser, gjorde svensk elintensiv industri konkurrenskraftig ger inte längre arbetstillfällen i Sverige. Kärnkraften gynnas genom speciallagstiftning som gör att ägarna slipper betala ersättning till de människor och företag som drabbas vid stora olyckor. Syftet var en gång att reaktorerna i Sverige skulle producera dyr el till låga priser för svensk elkrävande industri. Men dessa verk hjälper inte längre svensk industri utan bara ägarna till kraftverken.

Miljörörelsen och energiforskare har länge varit överens om att Sverige skulle kunna minska elkonsumtionen betydligt om elpriset var lika högt som i Europa. Miljörörelsen ville utnyttja potentialen till att stänga olje- och kärnkraftverk. Ekonomiskt sinnade energiforskare, till exempel professor Björn Karlsson i Linköping, har visat mycket goda möjligheter att effektivisera i industrin. Men har pläderat för att vi som delägare i kraftverken skulle tjäna pengar på att exportera elen istället för att stänga kärnkraftverken.

Nu har exporten startat och priserna skjutit i höjden. Svensk industri ligger efter med effektiviseringen. Istället betalar svenska företag dyrt för slöseriet. Vi kommer därför att se företag stänga när de nu förlorar pengar och inte hinner göra lönsamma investeringar för att förbättra effektiviteten innan de tvingas i konkurs. Vinsterna från vattenkraftverk och avbetalade kärnkraftverk hamnar bara till liten del i Sverige. Att lyssna på Björn Karlsson och miljöorganisationerna hade varit en bra affär.