För människor som inte själva bor i förorten framstår denna plats som antingen skrämmande i sitt betonggråa främlingskap eller lockande exotiskt, ett ställe där man kan leka antropolog, köpa persiska sötsaker och gå på karneval. På liknande sätt finns det kontrasterande bilder av förortens invånare. Antingen är de kriminella eller eldiga latinolovers.
Det var just problembilderna av förortskillen som lockade Nils Hammarén när han påbörjade sin doktorsavhandling, Förorten i huvudet - unga män om kön och sexualitet i det nya Sverige. Hammarén menar att det i media finns en diskussion om etnicitet, mångkultur och problem, gärna kopplade till kön och sexualitet. När han började skriva på sin avhandling var Fadime-fallet aktuellt och manlighet, invandrarskap, sexism och traditionalism diskuterades flitigt.
- Jag ville se hur killarna själva pratade om de här problembilderna. Jag hade också en ambition att slå hål på dessa schablonbilder och stereotyper, att se nyanserna. Det var ett obeforskat område, säger Nils Hammarén som själv inte var fri från fördomar när han började intervjua killarna.
- Jag hade en ganska fördomsfull syn och trodde att det var en mer homogen grupp än vad det var. Men efter att ha studerat dessa killar har jag insett hur svårt det är att göra en grov skillnad mellan svenskar och invandrare. Den stora skillnaden är erfarenheterna av utanförskap, marginalisering och rasism.

De drygt 40 killar som sociologen Nils Hammarén har intervjuat inför sin doktorsavhandling är mycket väl medvetna om de roller de förväntas spela och tar samtidigt både avstånd och använder sig av dem. Om man frågar vilka stereotypa föreställningar andra har om dem kan de snart rada upp dessa, berättar Nils Hammarén. Den generella bilden av dem är att de är kriminella och sexistiska. Reaktionen inför den stereotypen var hos många av killarna att förlägga bilden utanför sig själva. Som ‘jo, så kan det vara i förorten, invandrare är problem. Men vi är inte det."
- Det handlar inte om självförakt - framför allt är det ett sätt att göra motstånd mot problembilderna som finns. Man vill inte kännas vid underordningen eller/och den stigmatiserande bilden så man förlägger den på andra grupper av en själv, andra grupper av invandrare.
Det fanns också en strategi där man kritiserade folk i mer fina, rika stadsdelar, eller svenskar. Nils Hammarén berättar om en kille med utländsk bakgrund som tyckte att det var svårt att gå ut med sina svenska killkompisar då dessa alltid skulle kolla på tjejer, var respektlösa och uttalade sig om deras kroppar.
- Det är ju det de här killarna får höra om sig själva, att de är sexistiska, och återigen förlägger de bilden utanför sig själva, denna gång på svenskarna. Man presenterar sig själv som respektabel och fin men skriver ner svenskarnas sexualitet. Det skulle också kunna tolkas som att de kompenserar för den underordning de känner i förhållande till svenskheten - delvis skrevs svenskheten upp i en materiell mening, de framställer ofta svenskheten som en norm som man vill eftersträva, men sexuellt kunde den skrivas ner.

Men killarna kunde också använda sig av de stigman som fanns, dessa kunde till och med bli en resurs. När de behövde sätta sig i respekt, exempelvis hos rasister, iscensatte de den kaxige, farlige förortskillen.
- Som många andra hade jag en föreställning att de är kaxiga på grund av att de kommer från en kultur som fostrar män på vissa sätt. Den synen på etnicitet, att etnicitet och tillhörighet enbart handlar om var man kommer ifrån samt kultur och kulturskillnader, har jag börjat ifrågasätta. Man får inte glömma maktperspektivet här och nu, säger Nils Hammarén.
I Hammaréns avhandling är skapandet av identitet det centrala. Men denna identitet är rörlig och anpassar sig till samtidigt som den kämpar emot samhällets förväntningar. Ambivalens är det ord som bäst kan beskriva förortskillarnas förhållande till de fördomsfulla föreställningarna om dem själva. Känslan av underordning är stark och genom olika strategier försöker man hitta förhållningssätt till den.
- Man kan se det som olika typer av motmaktsmedel. Antingen iscensätts stereotypen och killarna är kaxiga eller talar illa om svenskhet och rika svenskar eller så försöker de omdefiniera bilderna som finns av förorten som problematisk genom att tala om förorten i goda termer - ‘det är fint här, det är inte så som media skriver".

Synen på förorts-invandrarkillen som machoman och sexist kommer också på skam i Hammaréns doktorsavhandling. Många av de intervjuade killarna uttryckte jämställdhets- och jämlikhetstankar. Klart man ska dela föräldraledigheten fifty-fifty och det är fel att en tjej som legat med många kallas för hora medan en kille skulle uppfattas som häftig. Samtidigt skulle killarna helst vilja ha en flickvän som inte är så sexuell erfaren. Kluvenheten gör sig åter påmind. Fast denna gång är den inte något som är specifik för just invandrarkillar.
- Även svenska killar pendlar mellan den här traditionella socialiseringen till manlighet, där man ska ta avstånd från kvinnor och homosexuella. och den jämställdhetsdiskurs som är så stark i samhället och som man måste förhålla sig till för att framstå som modern, säger Nils Hammarén.
- Jag ser jämställdhetsfrågan som ett motstånd, man vill presentera en motbild till mediaförortskillen. De killarna som själva kritiserar invandrare är också de killar som oftast uttrycker jämställdhetsidéer. Jag kopplar det till disidentifikation, alltså att man förlägger problemet någon annanstans.
Nils Hammaréns ursprungssyfte var att se hur killar i en mångkulturell kontext ser på kön och sexualitet. Han ville också plocka isär problembilderna och få en förståelse för hur de här killarna resonerar, ge dem en röst.
- Jag ville ifrågasätta de här ensidiga föreställningarna om vad etnicitet är. Det finns ju tankar om att etnicitet är något man föds med, som ser likadant ut under hela livstiden, någonting som inte har med makt att göra. Det jag försöker lyfta fram är att genom att tillskriva vissa grupper och individer vissa egenskaper så bidrar det till etnicitetskonstruktionen hos dessa personer.
De här tillskrivna egenskaperna begränsar människors handlingsutrymme, menar Nils Hammarén, inspirerad av den queerfeministiska teoretikern Judith Butler. Istället hoppas Hammarén kunna belysa att alla dessa uppfattningar är konstruerade och påvisa att det är svårt att kategorisera människor i enhetliga grupper.
- Det räcker med att titta på gruppen män. Mäns agerande skiljer sig jättemycket åt beroende på klass och bakgrund, etnicitet, sexualitet, och allt möjligt. Genom att titta på det kanske vi också kan upplösa den här särskiljandets logik som hela tiden reproduceras i vårt sätt att tänka. b