– Det är mitt liv, det finns ingen väg tillbaka och kunskap är oåterkallelig. Nästa år fyller jag 80 men jag kommer inte att sluta kämpa. Vi måste kämpa. Men i dag har människor blivit passiva, de har förlorat hoppet. Jag förstår inte varför.

Nawal El Saadawi är allt annat än passiv. Denna egyptiska läkare, författare (högaktuell i Sverige just nu med utgivningen av boken Den stulna romanen) och feministisk aktivist har sedan 1960-talet fört kampen för kvinnors frihet från patriarkalt och religiöst förtryck.

Som föregångskvinna inom den arabiska feminismen har hon betytt oerhört mycket för arabiska och afrikanska kvinnor men El Saadawi är noga med att påpeka att kvinnoförtryck är något som pågår universellt.

– Under mina fyrtio år av resande runtom i världen har jag funnit att kvinnor förtrycks i alla länder men till olika grad. Jag har tillbringat många år med att studera religioner, speciellt judendom, islam och kristendom, och de är väldigt lika. De är alla patriarkala och klassorienterade. Det finns rasism, manschauvinism och klass- och kvinnoförtryck i alla dessa religioner. Vi lever alla i samma värld, en kapitalistisk, patriarkal värld. I Europa är länderna kapitalistiska, patriarkala, mansdominerade, kristna. Det är samma sak överallt. Israel är en judisk stat, styrd av judendomen, så det finns rasism, kapitalism och kvinnoförtryck där. Likadant i mitt land, islam dominerar politiken. Religion är en politisk ideologi och resultatet blir att miljoner kvinnor och fattiga förtrycks.

För Nawal El Saadawi är religion en högst privat angelägenhet, ”jag frågar inte vilken din gud eller gudinna är” – ingen borde tala om religion offentligt.

– Jag är i högsta grad för sekularism och sekularism jämställer jag med feminism. Skolväsendet borde vara sekulärt och det borde inte finnas några religiösa symboler någonstans på allmänna platser, inga kyrkor, inga moskéer.

Att inte peka ut just islam som roten för det onda är en viktig fråga för Nawal El Saadawi. Den religiösa fundamentalism och högerinriktade politik som i dag tycks öka över hela världen länkar El Saadawi till krig och västerländsk neokolonialism.

– De arabiska länderna är under invasion. I vissa fall, till exempel Irak och Palestina, rör det sig om en militär invasion, i andra handlar det om en ekonomisk invasion. I Egypten invaderas vi av amerikanska varor samtidigt som femtio procent av egyptierna lever under fattigdomslinjen. Parallellt med detta blir kvinnor mer och mer beslöjade. Nu använder många niqab så att bara ögonen syns. Det är ett underligt fenomen, när jag var liten fanns det inget sådant. Det handlar om politik.

– Siffrorna för kvinnlig könsstympning i Egypten ligger nu på 97 procent, och sedan 1970-talet, sedan Sadat och Reagan, är det svårt att hitta en kvinna som inte bär slöja. Beslöjandet av kvinnor och beslöjandet av sinnet går hand i hand. De vill att människor ska vara blinda, är du okunnig om dina rättigheter kan de exploatera dig. Det är politiskt, allt gynnar amerikansk neokolonialism och egyptisk diktatur. Amerika talar om demokrati men uppmuntrar diktatur.

Nawal El Saadawi kritiserar med skärpa västvärldens etnocentrism. Hon gillar inte uttrycket post-kolonialism, ”kolonialismen är inte över, vi lever i en ytterst neokolonial värld”, och heller inte formuleringar som tredje världen eller Mellanöstern.

– Vi är inte Mellanöstern. Mellan vad? Vi blev döpta till det av britterna därför att vi låg mellan det koloniserade Indien, det som fick namnet Fjärran östern, och Storbritannien. Vi borde inte använda ett kolonialt språk för att beskriva oss själva. Jag brukar skämta och säga att jag ska till Mellanvästern när jag åker till London.

El Saadawi är inte rädd för att göra sin röst hörd. Som barn blev hon utsatt för könsstympning, en praktik vars utrotning hon har kämpat för hela sitt vuxna liv både i sin läkarprofession, sitt författarskap och sin politiska aktivism. Hennes kamp har inte uppskattats av landets religiösa eller politiska ledare, Nawal El Saadawi försattes i fängelse under Sadats regering men släpptes fri efter att denne dödats i ett attentat.

1991 fick hon fly till USA då muslimska fundamentalister satte ett pris på hennes huvud och för bara några månader sedan riskerade El Saadawi och dottern Mona Helmy att bli fråntagna sina egyptiska medborgarskap som straff för förslaget att låta barn bära moderns namn, istället för faderns. Ett fall som gick till domstol och vanns av El Saadawi och Helmy.

– Regeringar avskyr mig, skrattar El Saadawi. Jag blir censurerad i amerikansk media, i CNN, i The New York Times. Jag får inte ens vara med i artiklar om kvinnlig könsstympning. De gör så därför att de vet att jag är kritisk mot den politik USA för och därför att jag kopplar samman könsstympning med politik.

– Jag har en fråga. Varför lyckades Nelson Mandela? Därför att han endast fokuserade på den politiska konflikten, utan att ta upp kvinnoförtryck eller klassproblematik. Han fokuserade på rasproblematiken i Sydafrika endast. Och därför var hans kamp lätt. Kampen om jämställdhet mellan könen är den svåraste striden därför att den anfaller patriarkatets rötter.

Hon menar att det är lätt(are) att kämpa endast mot rasism, eller endast mot klassförtryck. Men strider man för rättvisa och jämställdhet mellan både könen och olika klasser och folkslag samtidigt ”hamnar man i trubbel”.

– Jag är en internationell feminist, jag kombinerar kön, ras och klass därför att jag ser dem som sammanlänkade. Det finns många feminister i USA som stöttas i sina arbeten. Om du bara talar om könsstympning kommer de vara nöjda med dig. Om du skiljer könsstympning från politik och ekonomi kommer du att få pengar till forskning. Om du talar om våld i hemmet utan att dra globala paralleller kommer du att få pengar. Om du talar om terrorism och kopplar det till islam kommer du att få massor av pengar. Förstår du tricket?