FRIA TIDNINGEN Två medieinslag dök upp härom dagen. Kronofogden kan utmäta mycket mer numera och debattörer på högerkanten vill avskaffa den så kallade värnskatten, som de tycker är orättfärdig.
Dessa frågor hänger samman på ett avslöjande sätt. Värnskatten är ett litet spår som tyder på en solidaritetstanke. Alla som har över 40 000 i månadslön får betala 5 procent extra i skatt på den överskjutande delen. För en del kan det bli rätt mycket, men det drabbar knappast någon fattig. Det gör emellertid kronofogden, allt fler dessutom.

I detta system ligger en tanke om att det finns en rättfärdighet. Folk ska göra rätt för sig. Har man lånat får man betala tillbaka! Inte bara det man har lånat, utan även de avtalade pålagorna i form av räntor och avgifter. Avtalet sker knappast på jämbördiga villkor i de flesta fall. Fattig lånar av rik, oövervägda lånar av beräknande. Ofta går det inte ihop sig och då kommer kronofogden. Den har fördubblat sina uttag.

Bakom allt detta ligger många faktorer, men i grunden finns två dogmer. Den ena är att människor ges en rätt att äga gods och kapital utan att det ifrågasätts. Oaccepterat är det bara om det är stulet i nutid och i direkt strid med lagarna, förutsatt att den som stjäl inte har juridisk expertis att tillgå.
Det fina folkets stölder är oftast mycket lukrativa men passerar utan vidare. Historiska rov betraktas som en ära, i varje fall om de har skett med vapen i hand eller genom ränker, ingifte och slugt politiskt dribbel. Den andra dogmen är att folk som köar till arbete inte riktigt gör rätt för sig, än mindre de som inte ens köar.

De som är villiga att arbeta åt kärnindustrin, vapentillverkarna, med telefonförsäljning, eller tvivelaktiga plastdekorationer, lika gärna som med vård och ekologisk odling, är 'med' i vart fall om de lyckas få något av dessa jobb och om de är villiga att pendla en och annan timme i vardera riktningen eller flytta till en annan ort. Bland dem som ändå inte lyckas finns många eftersökta kunder hos kronofogden.
Folk som inte är villiga till att dansa efter myndigheternas pipa har inte ens grund för att låna. Men de kan ändå ha lån som de har svårt att betala av. Sådant ställer inte myndigheterna upp på. De får skylla sig själva.
Äganderätt eller kravet på att göra rätt för sig på en arbetsmarknad har ingen objektivt självklar grund. Vågar man ifrågasätta den betraktas man som en galning, möjligen som kommunist eller bådadera (den som säger att den är kommunist får dessutom räkna med att den också betraktas som en stalinist, med Gulag och k-pister som arbetsverktyg).
Men dessa dogmatiska synsätt är falska försvar av destruktiva tankar. Tankar som främjar utsugning av natur och medmänniskor, tankar som kräver antingen en våldsapparat till sitt försvar eller ett falskt konsensus. Helst både och.

Det intressanta är att det finns klart trovärdiga teorier i en annan och mer solidarisk riktning, där samhörighet uppfattas som en genetiskt utvecklad förmåga för överlevnad och välmående. Ja, både inom naturvetenskapen, de sociala och psykologiska facken och i ett stort antal andliga och humanistiska riktningar. Dessa teorier visar på andra utvecklingsmöjligheter för människan, andra synsätt. Inte sällan tar de tyvärr också dogmer i anspråk, men ändå.
Ingen har en självklar äganderätt till naturen eller dess avkastning. Ingen ska avvisas för att den inte gör rätt för sig på arbetsmarknaden - det kan till och med vara en djupt moralisk handling.