I Hablingbo på sydvästra Gotland spelas nycirkusvarietén Magonzas magiska delikatesser i ett tält i skogsbrynet invid en crêpesrestaurang, inrymd i en pietetsfyllt uppsnofsad gammal ladugård. Människor äter vid borden, barn tumlar frenetiskt omkring på en liten kulle, en bit bort betar kor på en grön äng. En herre i hög hatt leder publiken mot tältet. Varietén kännetecknas av en generös blandning av skönhet och absurditet, dessutom med några droppar av farlig magi, framför allt kanske när fakiren Tobias Törnell sargar sin kropp med häftpistol och nålar stora som strumpstickor så att blodet flödar.

Minh Tam Kaplans jonglering utmärks av gracil elegans utan spår av ekvilibristisk skrytsamhet. Molly Sadeks lindans - och här är det verkligen dans det är fråga om - är faktiskt bland det mest hänförande jag sett i den genren. Några crazynummer, till exempel en pojke i rosaglänsande sparkdräkt som sjunger om kärlek hängande i en ring, balanserar det finstämda med en queerteoretiskt korrekt grotesk humor. Musiken, i gränslandet mellan kabaréorkester och folkmusik, följer känsligt med.

Då överser man gärna med vissa longörer, som när trollkarlen och konferencieren Per Munters inte har någon större fart på sin svada, så att pinsamma tystnader uppstår när det egentligen skulle varit roligt.

Ett par mil längre söderut, på hembygdsgården i Vamlingbo, spelas Teatropens commedia dell"arte-föreställning Allting på...? inför en middagsätande publik. Man får hoppas att maten smakade bra, för teatermässigt är detta är inte i klass med Teatropens fjolårsföreställning Det allra löjligaste. Den improviserade publikkontakten och det akrobatiska scenspråket finns där, men de har hängts upp på en sviktande spik i form av en väldigt tunn intrig. Commedian behöver en bra historia som grund, annars känns de vilda gagsen märkligt lösryckta och omotiverade, och de bullriga teatrala manéren skramlar likt tomma tunnor.

Stockholms Fria skulle även ha recenserat öns teatermässiga huvudattraktion, den årliga Shakespeareföreställningen i Roma klosterruin. Men tyvärr - den föreställning vi skulle besöka blev inställd på grund av åska och ösregn, och sedan var recensenten tvungen att lämna Stockholms yttersta skärgård för denna gång.