Festivalen är förlagd i en gigantisk betongbyggnad, Mimerlaven, som varit del av en järngruva. Mimerlaven är drygt 60 meter hög och var i bruk fram till början av 1980-talet. Industrimiljön tycks vara helt intakt, vilket gör det till den perfekta spelplatsen för denna typ av musik. Utöver den stora scenen fanns det ytterligare tre scener och ett tält på campingen med mat och musik som musikkollektivet Moder Jords Massiva hade hand om. De flesta som uppträdde i den massiva betongsalen spelade suggestiv musik ackompanjerad av film och ljusshower.

Bland höjdpunkterna här var tyska Pole och svenska Midairkondo. I samma byggnad i en mindre lokal var fokus på industrimusik och mer experimentella framträdanden. Vandra med Bob var bland de uppträdande här och gjorde ett starkt intryck med sina bisarra historier om Bob. Även Analoga Institutet gjorde en bra spelning med inslag av tal och med saxofon som stomme i sin industrimusik.

Utöver detta fanns scenen Kraftwerk i en fristående byggnad. Där spelades det mest dansmusik. DJ Food var en av höjdpunkterna och höll tempot uppe under den sista natten. Slutligen fanns det ett öltält där jag såg det märkligaste framträdandet i form av en vulgär dansk variant av Markoolio vid namn Mads. Utmärkande för festivalen i helhet var den befriande blandningen mellan engagerade eldsjälar, amatörer och dom riktigt stora etablerade artisterna. Vad man slapp nästan helt var alla mediokra band däremellan. Trött och riktigt nöjd kunde jag i söndags konstatera att en av Sveriges mest sympatiska festivaler var slut för den här gången.