"De är bara djur"
Artikelserien Språk och speciesism avrundas med några ord från gästredaktören och Henrik Engströms artikel om sambandet mellan art- och rasförtryck.
Argument | Språk och speciesism
Art och ras. Dessa två godtyckliga människoskapade kategorier som dagligen för med sig så mycket lidande för så många. Genom att konstruera sociala och mentala trappor i tillvaron blir sparkandet neråt så mycket enklare. Så sparkar rasisten. Så sparkar speciesisten. Och sparkandet tros vara alldeles nödvändigt. Fullkomligt legitimt blir det genom en hänvisning till de godtyckliga hierarkierna. Människa. Djur. Medborgare. Utlänning. Herre. Slav. Och så länge det för med sig profit och status för en viss privilegierad grupp kommer sparkandet att fortsätta.
Artikelserien Språk och speciesism har sökt belysa några av de många språkliga strategier som används för att motivera artförtrycket - inom djurskyddsideologin, skolan, jakten, naturvården och patriarkatet. Flera skribenter har delat med sig av sina kunskaper. Alla är de viktiga talespersoner för de svagaste i samhället. Och gemensamt är att de inte använder språket för att förtrycka. Förhoppningsvis har ni fått lust att läsa mer om ämnet - kanske av Joan Dunayer som i sin senaste bok Speciesism konstaterar att 'människor och djur' är en lika meningsfull distinktion som 'rödhakar och djur'. Eller av 'miljösamurajen' och 'kamikazekaptenen' Paul Watson som argumenterar för att daggmasken är viktigare än människan då den kan överleva på Tellus utan människan, men inte vice versa. Människorna, menar han, är bara en 'grupp arroganta primater som löpt amok'.
Sist i serien behandlas sambandet mellan art- och rasförtryck. Henrik Engström påvisar hur rasister och speciesister liknar varandra i såväl språkliga som handgripliga metoder. Och man anar kraften i förtryckarnas språk när man tänker på att det i Sverige årligen dödas drygt 70 miljoner kycklingar. Det är drygt 70 miljoner pyttesmå klappande hjärtan, drygt 70 miljoner par ögon, lungor och vingar som Kronfågel och andra aktörer lyckas trolla bort i sin monstruösa industri. Klagar någon får de veta att det bara är frågan om 'fjäderfän' eller 'produkter'. Och förtrycket kan lugnt fortgå.
Den tysk-judiske filosofen och sociologen Theodor Adorno har summerat likheterna mellan rasism och speciesism på ett utomordentligt koncist sätt:
'Auschwitz börjar om i varje ögonblick någon betraktar ett slakteri och tänker: De är bara djur.'
