En festival är mer än musik och dans
Roskildefestivalen är en internationell festival med många möjligheter till möten mellan människor från olika länder. En festival med inte bara en sorts musik utan alla möjliga sorter från hela världen. Här kan man upptäcka nya grupper som man annars inte skulle ha lyssnat till. Denna variationsrikedom gör att publiken inte är så homogen som på festivaler som är inriktade mot bara en musikgenre.
En av de mäktigaste konserterna på hela festivalen erbjöd Yerba Buena, som är en grupp med färgstarka personligheter och såväl kvinnor som män. Med sitt Urban afro-latin sound bjöd det New York-baserade musikkollektivet på en ljudsprakande konsert, som integrerade publiken in i musiken med dans och sång. De spelade en blandning av salsa, hip hop, reggae, funk och rumba.
Det var en fördel att de spelade på den mindre Ballroom-scenen, för då fick publiken uppleva ett slags intimitet med musikerna.
Jaipur Kawa Brassband från Indien invigde Ballroom-scenen med ett energiskt framförande av traditionell indisk musik och Bollywoodhits. De hade också en fakir och en dansare i showen.Under resten av festivalen kunde man se dem spela utomhus här och där.
En festival innehåller inte bara musik och dans. Maten, stämningen och aktiviteter som skateramp, basketturneringar, en klättervägg och filmvisningar. Allt detta hör till.
Det är alltid svårt att hitta mat med bra
proteinkällor. Särskilt svårt är det för vegetarianer och veganer.
Kolhydrater finns i överflöd. Oftast är det pasta, ris eller potatis som serveras med någon sås till. Maten må vara god men inte funktionell och det skulle jag vilja se en ändring på.
På den västra campingen fanns en positiv överraskning i form av en stor studsmatta. Den var mycket populär och var alltid full av människor som hoppade, gjorde volter och tjöt av skratt.
Inne på festivalområdet hade en mur byggts, den skulle företälla en bit av den mur som israelerna byggt för att hålla palestinierna ute. På den kunde man läsa i stora röda bokstäver: MAKE PEACE NOT WALLS. Vi blev uppmuntrade att skriva våra namn på muren i protest. Inuti fanns ett kafé där man kunde få information om Israel/Palestina-konflikten.
Leran gjorde allt lite mera komplicerat och det tog långt tid att förflytta sig, men det var ändå en fenomenal festival!