För ett år sedan beslutade regeringen att satsa på skyddade boenden för flickor som riskerar att utsättas för hedersrelaterat våld.

Pengarna, som har administrerats av länsstyrelserna i storstäderna, ska användas för att bygga upp och starta flera skyddade boenden. Totalt ska 120 miljoner satsas på uppbyggnaden under tre år. Mellan 150 och 300 flickor är i behov av skyddat boende, enligt uppskattningar från länsstyrelserna. Trots detta står ändå platser tomma på flera skyddade boenden.

Enligt Ekot beror det på att om socialtjänsten placerar en flicka på hemmen, måste socialtjänsten själva betala för platserna. Anställda på kvinnojourer som Ekot talat med säger att socialtjänsterna hänvisar flickor till härbärgen och vandrarhem eftersom de är billigare än de skyddade boendena.

Assam Qarai, som arbetar på Linneamottagningen i Stockholm med ungdomar som är utsatta för hedersrelaterat våld, säger till Ekot att hon träffat flera flickor som börjat prostituera sig sedan de nekats hjälp.

- En del tjejer har inte känt att de har fått stöd. I en del fall har de sovit i källare och trappuppgångar, helt enkelt varit hemlösa, säger Carima Lindberg som arbetar på Systerjouren Somaya och är vice ordförande i Sveriges kvinnojourers riksförbund.

Margareta Olofsson, vänsterpartistiskt socialborgarråd i Stockholm, har nyligen tillsatt en utredning som ska ta reda på varför platserna inte används.

- Förvaltningen har fått i uppdrag att se över vad det här beror på, säger hon till Ekot. Integrationsminister Mona Sahlin säger till Ekot att hon inte har fått några uppgifter om att boenden står tomma och hon anser att betydligt fler skyddade boenden måste skapas. När hon får höra om undersökningen blir hon upprörd.

- Det tycker jag är förskräckligt. Det skyddade boendet är en väg ut till ett förhoppningsvis fritt liv sen. Då krävs det kvalificerad personal och oerhört mycket insatser under och efter det skyddade boendet. Det är inte härbärgen som är lösningen.