I januari kommer en lagrådsremiss om en gemensam diskrimineringslagstiftning att lämnas till lagrådet. Den ska ersätta de olika diskrimineringslagarna som finns i dag. Nu befarar Marschen för tillgänglighet, en sammanslutning av olika handikapporganisationer, att förslaget om att klassa otillgänglighet som diskriminering kommer att försvinna.
- Vi är rädda för att de kommer att lyfta ut hela frågan om otillgänglighet ur lagen, säger Roland Håkansson, förbundssekreterare i De handikappades riksförbund, DHR, när han delar ut flygblad till riksdagsledamöter utanför riksdagshuset.

Roland Håkansson berättar att handikapporganisationer under arbetets gång inte har tillfrågats som sakkunniga, vilket är brukligt. Istället har regeringen rådfrågat Handikappombudsmannen.
- Men Handikappombudsmannen är ju en myndighet som har ett regeringsuppdrag, säger Roland Håkansson.
Därför vet handikapporganisationerna ännu inte hur det slutgiltiga lagförslaget kommer att se ut.
- Detta trots att bristande tillgänglighet är den mest påtagliga diskrimineringen. Jag ser det överallt, jag kan inte ta mig in, säger Roland Håkansson som själv är rullstolsburen.
Frågan om tillgänglighet har utretts vid tre tidigare tillfällen: 1989, 1999 och 2006.
- Vi behöver inga fler utredningar, vi behöver tillgänglighet, säger Maria Johansson, förbundsordförande i DHR, som även hon fanns på plats utanför riksdagshuset.

Den sista SOU-utredningen som lämnades till den förra regeringen täckte tillgänglighet i en vid bemärkelse; byggd miljö, information, kommunikation, stöd eller service. Den innehöll även nya områden som skulle innefattas i diskrimineringslagstiftningen som socialtjänst, socialförsäkringssystemet och hälso- och sjukvården.
Marschen för tillgänglighet välkomnade denna utredning men anmärkte på att verksamhetens ekonomi inte borde vara kopplad till huruvida otillgängligheten skulle åtgärdas. Istället vill Marschen se ett system där företag kan få bidrag för att åtgärda otillgänglighet och ett sanktionssystem med skadeståndsnivåer för dem som inte gör det. Det har visat sig fungera i USA, som har en kraftfull antidiskrimineringslagstiftning.
- Utan höga skadeståndsnivåer kommer en lag som klassar otillgänglighet som diskriminering att bli verkningslös, säger Maria Johansson.

Hon pekar på att även nybyggda stadsdelar, som Hammarby sjöstad, har byggts otillgängligt med affärer som har ett eller flera trappsteg in i lokalen, vilket effektivt utestänger alla med rullstol eller rollatorer. Detta trots att regler om tillgänglighet finns med i plan- och byggnadslagen.
- Vi är trötta på vackra ord. Nu vill vi se åtgärder som fungerar.
På integrations- och jämställdhetsdepartementet pågår det fortfarande en diskussion om otillgänglighet ska lyftas ur diskrimineringslagstiftningen.
- Beslutet är inte fattat än, säger Anders Wilhelmsson, departementssekreterare.