En piratflagga susar omkring i Kobbegårdens bostadsområde. Den skymtar fram precis över de höstfärgade häckarna längs med gångvägen, och hela tiden rör den sig mot ett bestämt mål. Lekplatsen.En liten kille kommer körande runt hörnet. Piratflaggan sitter på en lång pinne som är fäst i en gul permobil. Killen kör racing. Då han kommer fram till sanden vid kanten av lekplatsen drar en skugga över hans ansikte och ögonen blir plötsligt oroliga. Sedan ett leende och allt är bra igen – i dag är sanden tillräckligt hård för att köra på, och han tar sig an lekplatsens utmaningar som vilken annan sexåring som helst.Men de flesta andra sexåringar kör inte en gul permobil. Patrik Sparringsjö Johansson har sjukdomen SMA II som gör hans muskler svaga och gör att han inte kan gå. Den gör också att han inte kan åka linbanan som är spänd tvärs över lekparken, men den hindrar honom inte från att gunga.– Fortare! Fortare! Jag vill åka till solen!Ännu har Patrik inte tillräckligt långa ben för att slå dem i sanden nedanför gungan, och han gungar glatt mellan mamma och solen innan det är dags för rutschkanan. Patrik skriker sen högt av glädje då han åker med mamma ner för kanan. Och ändå finns det ännu roligare saker här på lekplatsen.– Den är min favorit, säger Patrik och pekar på ett torn i trä.– Men jag höll på att bryta benet där en gång för mamma nådde mig inte.Problemet med Patriks trätorn är att hans mamma inte når att hålla i honom, och att hon inte heller själv kan klättra upp. Trätornet är inte anpassat för att ett funktionshindrat barn ska kunna leka där.

Enligt Plan-och bygglagen från 1987 ska offentliga platser vara tillgängliga för alla, och när Sverige 1993 skrev på FN:s barnkonvention lovade politikerna dessutom att alla barn ska ha samma rättigheter och att ingen ska diskrimineras. Patrik ska alltså kunna leka i trätornet trots att han är handikappad. Enligt lagen och konventionen.Patrik är inte ensam om att som funktionshindrat barn gå miste om sitt favorittorn. I Göteborg finns det 450 lekplatser, men enligt Riksorganisationen för rörelsehindrade barn och ungdomars, RBU:s senaste årsrapport är endast en av dessa anpassad för funktionshindrade. Jörgen Nordkvist (mp), ordförande i Park- och naturnämnden i Göteborg, är medveten om problemet.– Så långt det är möjligt ska lekplatserna göras tillgängliga för alla. Sedan är det inte möjligt att alla lekplatser blir tillgängliga, men alla ska ha en lekplats de kan använda i sin närmiljö.Jörgen Nordkvist säger att Miljöpartiet prioriterar arbetet med att göra Göteborgs lekplatser tillgängliga för alla högt, men han ville inte ha med det arbetet som en "högt prioriterad punkt" då budgeten för Park- och natur skulle utformas.Patrik har åkt rutschkanan tre gånger nu, vilket verkar vara lagom för dagen. Dags för middag alltså. Problemet då är att han inte kommer in i lekstugan med spisen – tröskeln är alldeles för hög och öppningen för smal. Mamma får hjälpa till .

Att mamma är med överallt har sina nackdelar. Maria Prellwitz är doktorand på Luleå Tekniska Universitet och författare till avhandlingen Lekplatsers tillgänglighet och användbarhet för barn med funktionsnedsättningar. Enligt henne är lekplatsen en viktig social mötesplats för barn, och ett ställe där barn måste få vara med barn. Men för Patrik har lekplatsen aldrig varit en mötesplats.– Jag leker inte med något barn när jag är här. Ibland tänker jag på en kompis på skolan, men jag leker inte med henne här.Maria Prellwitz menar att det är en fråga om integration och att det är ett problem att vissa barn utesluts från leken.– Man måste fråga sig "hur bygger man så att barn med eller utan funktionshinder kan leka bredvid varandra?"Hon vill skilja mellan en tillgänglig lekplats och en användbar lekplats. Om de tillgängliga redskapen är tråkiga kommer barnen utan funktionshinder att leka någon annanstans, och barnen med funktionshinder kan då inte följa med.– Det är viktigt med stora ytor och tillräckligt breda öppningar så att även ett barn i rullstol kan vara med. Och om man ha ett sandbord så att sanden kommer upp en bit så kan ett barn i rullstol också nå den, menar hon.För att Patrik ska kunna leka som alla andra finns det alltså mycket att tänka på då man ritar en lekplats. Eva Glader har jobbat 24 år på Park- och naturnämnden med att rita lekplatser. Under dessa år har hon inte ritat en enda lekplats anpassad för funktionshindrade.– Vi har inte fått uppdraget, men det kan man inte skylla på. Det ska inte behövas. Man har bara alltid suttit där och ritat sarger runt sandlådor, och så kommer någon och säger att man ska ändra sig. Man skulle behöva en skylt framför sig. Hon tycker själv inte att det finns någon bra ursäkt, men hädanefter ska hon skicka sina ritningar till en tillgänglighetsansvarig på fastighetskontoret. – De kommer att upptäcka sånt som jag har missat. Egentligen är det mycket som inte kostar något att göra på ett bra sätt, sånt som bara kostar kunskap.

På en lekplats i Kobbegården står en gul permobil nerkörd i sandlådan. I en mycket liten lekstuga strax intill trängs en sexårig kille med sin mamma runt en träspis.– Jag lagar thailändsk mat nu, säger killen och slänger på ännu en svart sten på plattan. Sedan sjunger han Sjörövarfabbes farfars far innan det är dags att rulla hem och äta på riktigt. Bara att ta sig ur sandlådan kvar, och efter lite jobb kan även de svåraste hindren besegras.– Mamma, nu kom jag upp ur den här förbannade sanden![email protected]