Ebberöds bank på Teater Tribunalen är på en gång en cut-up pilsnerfilm, en brechtiansk diskussionspjäs i tysk expressionistisk stil och en våldsam ironi som biter sig själv smärtsamt i svansen.

Regissören Mellika Mellani rör om ordentligt i den teatrala grytan. Stundom känns det som en verklig publikförolämpning (för att knycka titeln på en av Tribunalens tidigare uppsättningar), där skådespelarna utför meningslösa handlingar eller repeterar textrader i all oändlighet. Detta övergår snart i en pilsnerfilmsparodi med usla vitsar, blinkningar till publiken och en klassisk satkärring direkt ur klichégarderoben - som plötsligt misshandlas brutalt av sin nykaxige man så att skrattet fastnar i halsen. Då och då brister skådespelarna ut i långa citat ur marxistiska filosofiska verk, och rätt vad det är avbryts föreställningen för att diskutera med publiken och bjuda på öl.
Till sist vet man inte om man ska skratta eller gråta när synbarligen autentiska representanter för Pantbanken får komma in och göra reklam för sin verksamhet, och utvalda åskådare (bland andra Stockholms Frias recensent) begåvas med äkta hundralappar och en påse innehållande diverse förmånserbjudanden från olika företag. Har Tribunalen sålt sig, eller har företagen låtit sig luras in i en gigantisk ploj, eller...? Tolkningen är fri.

Grunden för det hela är alltså den gamla pilsnerfilmen om Ebberöds bank. Skräddaren i Ebberöd får besök av sin bror från Amerika som tjänat ihop en massa pengar därborta i väster, tyvärr dock i en värdelös valuta. Skräddaren bestämmer sig hastigt och lustigt för att med hjälp av broderns värdelösa pengar starta en bank. För att få fart på affärerna inför den nyblivne bankdirektören dubbelt så hög ränta på insättningar som på utlåning, vilket snabbt gör att kunderna flockas. Ja, de flockas i sådan omfattning att den stora banken i grannstaden känner sig hotad och kommer med ett förmånligt uppköpserbjudande för att bli av med konkurrenten.

Denna historia berättas faktiskt från början till slut, om än med mångfaldiga avbrott och utvikningar, och med ett fruktansvärt gott humör och en mångfald mycket njutbara teatrala tricks. Samtidigt ställs några besvärliga frågor om kommersialiseringen av det offentliga rummet, om konsumtionshetsens allmakt, spekulationsekonomin och det ekonomiska systemets hållbarhet.
Skådespelarna genomför det hela ypperligt, ingen nämnd, ingen glömd, eftersom detta är ett lagarbete underordnat en blixtrande intelligent regiidé. En högklassig föreställning som förtjänar en stor publik och som - varför inte? - kan ge Teater Tribunalen en välförtjänt kassaförstärkning, som kanske kan investeras på lämpligt sätt.