Det hela började med att Peter Rost skrev en recension av Marcia Angells kritiska bok The truth about the drug companies på amazon.com. Han tyckte boken var "skitbra" och höll med författaren i mycket. Och han visste vad han talade om. Han hade arbetat som hög chef på flera företag inom läkemedelsbranschen i 20 år.
Peter Rost hade skrivit under med sitt eget namn, men inte angett att han var vice vd på Pfizer, världens största läkemedelsföretag. Han förväntade sig ingen uppmärksamhet, men några dagar senare tog den nationella tidningen USA Today, kontakt med honom. Efter det har han gjort hundratals intervjuer för tidningar, radio och tv.
År 2002 upptäckte Rost att det skett olagliga affärer med tillväxthormonet Genotropin. Medlet ska motverka dvärgväxt men Pfizer hade också marknadsfört och sålt medlet illegalt för att fördröja åldrande. Felmedicinering kan ge fruktansvärda biverkningar och är därför belagt med fängelsestraff. Han rapporterade detta till Pfizers ledning, som tillsatte en utredning. Men den korrigerade en del av kritiken.
– Sedan skrev de ett brev som sa att jag fått sparken, berättar Peter Rost.
Men han kunde inte avskedas hur som helst. Han var vice vd och det medförde ett stort ansvar. Om han inte rapporterade oegentligheter till myndigheter skulle han riskera upp till tre års fängelse.
– Jag hade tre val: Titta bort, sluta eller försöka göra något åt situationen. Jag gjorde det senare.
Han blev gradvis isolerad på Pfizer i takt med hans ökande kritik mot brist på etik och arbetsmetoder.
– Även om jag hade valt att titta bort, hade jag knappast riskerat åtal. Det sker sällan i USA. Men det är min övertygelse att ett företag även i dag kan och bör skötas på ett lagligt sätt. Det finns gråzoner, men för mig var det här svart på vitt.
Han blev också kallad att vittna i kongressen och för FBI om missförhållandena i läkemedelsindustrin. Det ledde så småningom till att Pfizer fick betala 35 miljoner US-dollar i böter för sin kriminella verksamhet. Ytterligare två processer väntar dem, en om illegal marknadsföring och en om hur Peter Rost avskedades.

Peter Rosts bok Sjuka pengar som kom ut i januari i år, avslöjar att den globala läkemedelsindustrin använder sig av maffialiknande metoder för att maximera sina vinster. Boken slår larm om mutor, korruption och organiserad brottslighet i läkemedelsbranschen. Den tar också upp hur läkemedelsbolagen motarbetar parallellimport, som går ut på att att importera likvärdiga men billigare läkemedel.
Som sommarpratare i P1 berättade han att läkemedelsindustrin i USA har investerat 100 miljoner dollar i lobbyverksamhet för att förhindra parallellimport. Dessa pengar ska finansiera 1294 läkemedelslobbyister i Washington DC. Bara i år. Systemet har gjort att mediciner är dubbelt så dyra i USA som i Europa.
Men det är inte bara parallellimport som oroar Peter Rost. Utan även det faktum att nästan 50 miljoner människor i USA saknar sjuk- och läkemedelsförsäkring.
Förklaringen är att en försäkring kostar en familj på fyra personer 15 269 dollar per år i New Jersey, medan medelinkomsten är 27 000 dollar. Dessutom har minimilönen legat kvar på 5 dollar och 15 cent sedan 1990.
Det är de fattigaste som betalar mest för medicin och sjukvård medan de som arbetar och får sina försäkringar från sin arbetsplats, betalar mindre.
– Det beror på att försäkringsbolagen har förhandlat fram bra priser till sina klienter. Men de fattiga har ingen som förhandlat fram fördelaktiga priser för dem, så de betalar fullt pris, säger han. Det finns vissa sektorer som staten inte bör överlämna ansvaret till privata aktörer för. Sjukvård är en av dem.

Peter Rost säger att han är kapitalist. Han ser inget fel i att människor startar företag och skapar arbetstillfällen och anser att det fortfarande existerar hederliga företagare. Men företagen ska följa de lagar och regler som finns, och som ger de anställda ett drägligt liv.
– På 1960- och 1970-talet var det inte god ton att chefer skulle få väldigt mycket mer i lön än vanliga arbetare.
Nu är det tvärt om, säger han. Cheferna sätter sina egna löner och förmåner utan att det ens har med den egna prestationen att göra. De sitter också med i varandras styrelser och hjälper varandra att få högre löner. Han kallar dem rövarbaroner. Vd:arna som har höjt sina löner från 3 till 12 miljoner dollar per år sedan 1990 samtidigt som den genomsnittliga lönen på 27 000 dollar har legat stilla under samma tid.
– Det här gynnar varken aktieägarna eller samhällsutvecklingen utan bara dem själva. Kapitalismen håller på att förtäras inifrån. Samhället behöver förändras genomgripande.
I sin senaste bok Vargflocken, som släpptes i veckan, beskriver Peter Rost hur ett läkemedelsbolag samarbetar med CIA för att ta fram ett läkemedel som är avsett för krigsföring.
– Jag valde att skriva den som en actionthriller för att undvika att åka dit på något. Men CIA släppte dokument i somras som bekräftade att de haft ett sådant samarbete med läkemedelsindustrin. Och jag var nog den som blev mest överraskad, säger han och skrattar.

I Sverige är det staten som förhandlar om läkemedelspriser för alla. Och Sverige har tillåtit parallellimport av läkemedel i 20 år. Det har sänkt de faktiska läkemedelskostnaderna för samhället.
– Men den svenska staten är en dålig förhandlare. Det har gjort att landet har dubbelt så höga läkemedelspriser som övriga Europa, säger Peter Rost.
När han arbetade som Nordenchef för Pharmacia 1999–2001, sänkte han priset på sin magsårsmedicin Lanso med 30 procent för att konkurrera med Astra Zenecas Losec. Då kontaktades han av en chef på Astra Zeneca, som tyckte att han höll på att förstöra hela den svenska läkemedelsmarknaden.

– Om Sverige jagar de multinationella företagen lika mycket som Kalle Snickare och Lasse Rörmokare, skulle svenskar kunna betala 10 till 15 procent mindre i skatt.
Han berättar hur det går till. Fenomenet kallas transferpriser: Ett multinationellt företag har sin produktion på Irland, Puerto Rico eller något annat skatteparadis. De skickar sina produkter till Sverige och det svenska företaget betalar överpriser till det producerande dotterföretaget i skatteparadisen. Där betalar de högst 10 procent i skatt.
I USA däremot har man uppmärksammat problemet. Det engelska läkemedelsföretaget Glaxo Smith Kline har tvingats att betala 3,4 miljarder dollar för att de använt transferpriser på ett olagligt sätt. Och det amerikanska läkemedelsbolaget Merc fick betala 2,3 miljarder dollar i kvarskatt för att de fuskat på samma sätt.
– De multinationella företagen skrattar åt Sverige. Därför är jag även inbjuden till riksdagen för att prata om det.