Efter vad som betraktades som en framgångsrik försöksverksamhet fick polis i yttre tjänst hösten 2004 rätt att använda pepparsprej. Att använda pepparsprej mot någon innebär enligt Rikspolisstyrelsen 'ett betydande mått av våldsanvändning'.

Samtidigt var den uttalade ambitionen tydlig: tvångsmedlet infördes för att minska behovet av våldsanvändning.

Pepparsprejen förutsågs bli särskilt användbar i vissa situationer. Ställda inför uppgiften att omhänderta en knivbeväpnad och våldsbenägen gärningsman skulle polisen, utan att utsätta sig för ökad risk, kunna använda pepparsprej istället för tjänstevapen.

Tre år senare har en anmärkningsvärd ändamålsglidning skett. Den 21 juli förra året användes pepparsprej för första gången för att bryta upp en facklig stridsåtgärd, när polisen angrep Malmö LS av SAC:s blockad mot Fosie stadsdelsförvaltning.

Polisens agerande väckte, med rätta, uppmärksamhet. På syndikalisternas egna filmer kunde man se hur stillastående blockadvakter på nära håll pepparsprejades i ansiktet, och en förundersökning om tjänstefel inleddes mot tre polismän.

Men förundersökningen lades ner. Monica Mimer, chefsåklagare vid riksenheten för polismål, fann att brott ej kunde styrkas. Detta trots att pepparsprej, enligt Rikspolisstyrelsens föreskrifter, inte får användas mot personer som ingår i en folksamling utan att nödvärn föreligger.

Monica Mimer hänvisade i sitt beslut till polislagens paragraf 8. Där står det att: 'Måste tvång tillgripas, skall detta ske endast i den form och den utsträckning som behövs för att det avsedda resultatet skall uppnås.'

Att polisen, utanför Fosie eller utanför restaurang Friday"s, inte hade kunnat uppnå 'det avsedda resultatet' utan den grova våldsanvändning pepparsprej innebär framstår som en orimlig slutsats. Särskilt i fallet Fosie, där polisen tillgrep pepparsprej utan att ha försökt upplösa blockaden med mindre långtgående våldsåtgärder.

Ingen förundersökning mot polisen kommer att väckas för händelserna utanför Fridays. Monica Mimers beslut har, vilket polisen är medveten om, blivit prejudicerande för vad som betraktas som åtalbart.

Ändamålsglidningen är därmed komplett. Helt i strid med de goda intentioner som låg till grund för att utrusta ordningsmakten med pepparsprej har den nu blivit ett medel som polisen kan använda godtyckligt utan att riskera repressalier.

Med handfallna åklagares goda minne har polisen, som varit drivande i utvecklingen, tillåtits sätta rättsstatens beslutsordning ur spel.