I måndags presenterade Brå rapporten "Illegal jakt på stora rovdjur. Konflikt i laglöst land?". I den framkommer att endast 11 av 344 anmälningar om illegal jakt på rovdjur mellan 1995 och 2005 ledde till åtal och fällande dom. Illegal jakt kan sedan en straffskärpning 2001 ge upp till tre års fängelse, men rapporten visar att de som döms för grovt jaktbrott tilldöms den lägsta straffsatsen på sex månader. 

– Det är många djur som dör på grund av illegal jakt och trots ganska stora insatser blir det väldigt få domar, i snitt endast en fällande dom om året, säger Lars Korsell, projektledare och brottsforskare vid Brå. 

Enligt beräkningar dödas 170–225 vargar, lodjur och järvar illegalt årligen, även om mörkertalet kan vara mycket stort. I var femte anmälan har jakten skett från snöskoter och det är vanligt att djuren återfinns misshandlade och lemlästade. I rapporten definieras brotten som hatbrottsliknande med en tydlig politisk underton. 

– Många av brotten är väldigt obehagliga. Det handlar om ett hänsynslöst djurplågeri där man först förföljt djuren. Man demonstrerar också sina brott genom att skicka delar från djuren till Naturvårdsverket för att markera att "så här går det med den politiken".

Det är även vanligt förekommande att myndighetspersoner som arbetar med att bekämpa illegal jakt eller personer som uttrycker sig positivt om rovdjur trakasseras, hotas och utsätts för skadegörelse av rovdjursmotståndare.

Rapporten har mottagits med stort ogillande av jägarkåren och man har förlöjligat Brå:s förslag på metoder för att komma till rätta med den illegala jakten. 

– Det är en svårupptäckt brottslighet och vi menar på fullt allvar att man måste använda sig av underrättelsetjänst och Säpo även om det låter obehagligt. Det här handlar om brott med tydliga politiska implikationer. Men det är känsligt eftersom det är jägare, samer och lantbrukare som begår brotten men inte uppfattar sig som kriminella. Polisen har i dagsläget väldigt svårt att komma åt dem som utför brotten eftersom det finns en tyst acceptans, mycket rädsla och ett socialt tryck att man inte ska vittna om illegal jakt, säger Lars Korsell. 

Flera medier har i veckan rapporterat att Brå:s utredning skulle påvisa att den illegala jakten har starkt stöd bland folk på glesbygden och Svenska Jägareförbundet har gått ut med att den pekar på att rovdjurspolitken saknar folklig förankring. Men det är varken vad rapporten säger eller något som stämmer överens med den omfattande undersökning av attityder till rovdjur som gjordes av Fjällmistra 2005. Den visar att 80 procent av svenska folket stödjer den nuvarande rovdjurspolitiken och vill ha livskraftiga rovdjursstammar. 

Uffe Stridsberg, vice ordförande i Svenska rovdjursföreningen, menar att de som är negativt inställda till rovdjur på landsbygden är i minoritet, även om de är mycket högljudda. 

– Jag vet inte om det beror på att Jägareförbundet har läst rapporten slarvigt eller att man har vantolkat den medvetet för att skapa opinion för sina egna intressen. 

Han välkomnar att problemet förs upp i ljuset i och med Brå:s rapport. 

– Det är bra om det kan resultera i att man skjuter till mer resurser till polis och jaktbrottsutredare för att ta tag i det här. Det skulle behövas en centralt arbetande enhet, utan lokala kopplingar, som åkte ut i landet och utredde brotten.