Fördjupning


Lena Bäckman
Fria.Nu

Synen på människohandel splittrar EU

Människohandel och trafficking har blivit en av de stora frågorna i valet till EU-parlamentet. Alla partier försöker profilera sig i frågan. Stockholms Fria Tidning har ställt tre frågor om människohandel till partierna: hur prioriteras de polisiära insatserna, hur ska hjälpen till offren se ut och hur ska frågan om sexköpare lyftas.

Människohandel går ut på att i vinstsyfte lura eller tvinga människor att sälja sina tjänster. Unga kvinnor och även barn utnyttjas och det handlar nästan uteslutande om att sälja sexuella tjänster. Den här verksamheten är brottslig i hela EU.

Enligt FNs uppgifter utnyttjas upp till två miljoner människor runt om i världen varje år i handel. Vinsterna kan jämföras med drog- och vapensmugglingen. FN har uppskattat att de kriminella ligorna tjänar upp till sju miljarder dollar varje år på människohandeln.

För flera partier har frågan blivit en av de riktigt centrala i valrörelsen. Folkpartiets Maria Carlshamre går så långt att hon gör den till sin enda fråga och vänsterpartiets kandidat Eva-Britt Svensson lovar att lyfta fram den i EU så kontroversiella synen på sexköparens roll.

Alla partier och nationer i EU är emot människohandel och sexslaveri. Däremot är man inte överens om hur det hela ska bekämpas. Det finns skilda uppfattningar om orsak och verkan. Tydligast blir skillnaderna i synen på prostitution, där det finns vissa länder som vill legalisera den och andra som vill bekämpa den. I många av de nya medlemsländerna är kunskapen om problemen kring människohandel fortfarande låg och i något fall har man till och med förnekat att handel förekommer.

Alla åtgärder som kan beröra bekämpningen av människohandel bygger på värdegrundsfrågor och prioriteringar. De stora skiljelinjerna går inte mellan den traditionella svenska höger-vänsterskalan utan splittrar de partigrupper som de svenska kandidaterna ska arbeta i. Parlamentarikerna i samma partigrupp har till exempel skilda uppfattningar om hur stark polis och militär ska tilllåtas bli. Andra frågor som skiljer är om det ska förekomma ett ökat tullarbete mellan nationsgränserna eller inte, om arbetskraftsinvandring ska tillåtas, med mera.

Hur ser då partierna på frågan om hur människohandel ska bekämpas? Vilka polisiära åtgärder föreslås för att komma tillrätta med problemet?

Människohandel är en sådan typ av brottslighet som i dag hamnar på Europols bord.

Europol är en organisation som enbart bygger på informationsutbyte mellan de nationella poliserna. Den kan liknas vid en stor sambandscentral med gränsöverskridande information som hjälper och leder de nationella polisstyrkorna i jakten på ligorna. Man har däremot inga operativa befogenheter, inga egna poliser som kan häkta eller göra utryckningar.

Många menar att organisationen är alltför uddlös.

Folkpartiet förordar en operativ polisstyrka som arbetar över nationsgränserna. Det har allmänt kallats för ett europeiskt FBI. Folkpartiet är ensamt om den här ståndpunkten och de allra flesta är kritiska till idén att en överstatlig myndighet ska kunna gå in på nationellt territorium och använda tvångsmedel.

- Det är en kontroversiell fråga, men det är väl uppenbart för alla att resurserna och kompetensen inte räcker som det fungerar i dag. Det här är stora brottsyndikat med mångmiljardvinster i omlopp. Därför måste det till en speciell polisstyrka för att det över huvud taget ska gå att bekämpa problemet, menar Maria Carlshamre.

Miljöpartiet tycker inte att fler myndigheter är någon lösning på problemet utan förordar en satsning på Interpol i stället.

- Interpol är en redan existerande organisation med den kompetens som behövs, säger Gustav Fridolin.

Centern tror att tullen kan bli ett bättre vapen mot människohandlare än vad den är i dag.

- Tullen borde ges möjlighet att genomföra identitetskontroller vid gränsen. I dag måste tullen stå passiv när organiserad brottslighet påträffas, säger Johan Linander. Ett exempel på det är när bilar fullastade med människor kan passera gränsen mellan EU-länder utan att tullen kan stoppa och kontrollera om det är fråga om människosmugglare.

2002 antog ministerrådet ett rambeslut angående bekämpandet av människohandel.

Beslutet syftar till att skapa nya gemensamma minimiregler för straffrättsliga påföljder och gör det förbjudet att rekrytera, transportera och ge uppehälle till en verksamhet som utnyttjar människor i vinstsyfte. Alla medlemsländer i EU är officiellt emot den här typen av verksamhet och genom beslutet har man nu också juridiska skyldigheter att bekämpa den på nationell nivå utifrån den egna lagstiftningen.

Länderna i EU har olika syn på hur allvarligt brottet är, vilket kristdemokraterna vill råda bot på.

- Det är viktigt att brott som människohandel straffas likvärdigt i alla länder för att undvika att de kriminella nätverken utnyttjar eventuella luckor i lagstiftningen, säger Desirée Pethrus Engström, kd.

Det håller inte Gustav Fridolin, mp, med om.

- Risken är att vi i Sverige får sänka våra straffskalor i stället.

Hur tror valkandidaterna att offren får bäst hjälp?

Grunden till problemet, menar många, ligger i att välfärden är lägre i många länder utanför EU. De flesta kvinnor och barn som dras in i verksamheten kommer från Ryssland och Östra Europa, till exempel Moldavien, länder med utbredd fattigdom och låg utbildningsnivå.

- Livsvillkoren i de länder kvinnorna kommer ifrån måste förbättras, säger Desirée Pethrus Engström, kd. Hon får medhåll från de andra partierna även om man har skilda uppfattningar om hur arbetet bäst ska bedrivas.

- Vi har skilda ideologier. Jag tror inte på marknadskrafterna fullt ut. Jag tror att ökat stöd och fortsatt bistånd är den bästa vägen, säger socialdemokraternas förstanamn Inger Segelström.

Moderaterna, folkpartiet och kristdemokraterna tror att fri arbetskraftsinvandring in i EU är en lösning.

- Då skulle många som vill komma in i EU kunna göra det legalt utan att hamna i klorna på människosmugglare och andra kriminella gäng, tror Anna Ibrisagic, m.

Inger Segelström tror inte att arbetskraftsinvandring kommer att beröra de kvinnor som hamnar i människohandel.

- Jag tror vi pratar om två olika grupper av kvinnor. De allra fattigaste har inte någon möjlighet att arbetskraftsinvandra och det är dem det handlar om.

Tredje frågan berör synen på dem som köper sexuella tjänster.

I EU kopplas inte efterfrågan på sexuella tjänster och pornografi alltid ihop med människohandel. Skulden till handeln med människor läggs på de kriminella ligorna och i värsta fall även på offren, men aldrig på dem som köper de sexuella tjänsterna. I många fall ses det tvärtom som självklart att män ska kunna köpa sex.

Sverige har sedan 1997 en sexköpslag som kriminaliserar den som köper sexuella tjänster. Många menar att det avskräcker ligorna att etablera sig i Sverige eftersom kunderna här är en relativt ljusskygg grupp.

Inger Segelström ser som sitt främsta mål att marknadsföra den svenska sexköpslagen, som hon var med att utforma. Lagen är unik i världen. Den skapade stor debatt då den infördes i Sverige. De som var emot den ville inte kriminalisera kunden utan snarare den prostituerade.

I dag vill de flesta svenska partier lyfta fram sambandet mellan prostitution och människohandel och visa på effekterna av vår svenska sexköpslag.

- Jag är glad att både folkpartiet och kristdemokraterna nu ser vinsten av den lag vi har i Sverige och att de fortsätter att bekämpa efterfrågan i Europa, säger Inger Segelström och tillägger:

- Det är ju så att handeln med människor inte skulle förekomma om ingen var beredd att betala för den.

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

© 2023 Fria.Nu