Analys | Sjukskrivningar

I dag är den genomsnittliga sjukskrivningstiden för en person som drabbats av utbrändhet 119 dagar. Det ska, enligt det förslag till nya riktlinjer för sjukskrivningstider som Socialstyrelsen och Försäkringskassan presenterat för regeringen, förkortas. Drastiskt.
I normalfallet ska utbrändhet inte motivera någon sjukskrivning alls. Om den är förknippad med grova sömnproblem ska normen vara tre veckors sjukskrivning.
Detta väcker givetvis oro. Befogad sådan.
Försäkringskassan och Socialstyrelsen försäkrar att de nya riktlinjerna inte ska betraktas som en del av en stramare socialpolitik. Istället ska de vara ett verktyg för att bryta det så kallade utanförskap som ohälsa utgör. Tanken är helt enkelt, vilket de allra flesta av riksdagspartierna är rörande eniga om, att människor mår bättre av att arbeta.
Arbetslinjen, att lönearbete är den enskilt viktigaste komponenten för deltagande i samhället, kan givetvis kritiseras. Men oavsett den stigmatisering det i dag innebär att vara sjukskriven mår nog de allra flesta bättre av att vara friska och sysselsatta än av att vara sjuka och uppbära ersättning. Och vid ett första ögonkast är det svårt att se något fel i det att riktlinjer utarbetas för att underlätta läkares bedömningar – särskilt som kunskapen om många av de diagnoser som i dag leder till långtidssjukskrivningar är minst sagt begränsad.

Dock kan inte de bägge myndigheternas riktlinjer betraktas som enbart framtagna av vård- eller patienthänsyn. Något som tydligt framgick när Socialstyrelsens projektledare Jan Larsson nyligen medgav att det inte finns någon "god vetenskaplig grund" för de riktlinjer han varit delaktig i att ta fram.
I grunden ligger som vanligt politik. En rad utredningar för att minska antalet sjukdagar initierades av den förra regeringen, och resultaten av dessa har hittills mottagits tacksamt av den nya.
Förutom de nya riktlinjerna för sjukskrivningar infördes den 1 augusti en ny bidragsbrottslag för att stävja det ofta omtalade och mindre ofta påvisade missbruket av våra välfärdssystem. Vidare får arbetsköpare laglig rätt att begära sjukintyg från första dagen, något som tidigare reglerades genom kollektivavtal. Dessutom överväger regeringen, vilket framgick av en intern promemoria som i juni läckte ut från Rosenbad, att införa en extra karensdag. Av samma promemoria framgick att maxtiden för att vara sjukskriven ska begränsas till ett år. Därefter hänvisas den enskilde till socialbidrag för sin försörjning.
Åtgärder som sammantaget tecknar en bild av ett samhälle med mycket lite förtroende för sina medborgare, och där det ska gå snabbt att skilja de arbetsodugliga agnarna från det arbetsdugliga vetet.

På DN debatt riktade Jörgen Herlofson, psykiatriläkare specialiserad på stressjukdomar och huvudansvarig för de kriterier för utbrändhet som Socialstyrelsen ställt sig bakom, under tisdagen hård kritik mot de nya riktlinjerna.
"På Socialstyrelsen är man naturligtvis inte ovetande om att rehabiliterande vårdverksamheter befinner sig på vårdens skuggsida med låg status och inadekvat ekonomi", skriver han.
Socialstyrelsens, och sannolikt även regeringens, svar på detta är att arbetsköparna framöver ska åläggas ett större rehabiliteringsansvar. Istället för att sjukskrivas ska den som drabbas av utbrändhet eller depression erbjudas nya arbetsuppgifter.
Kanske kan detta vara den drabbade till hjälp i enskilda fall, men det väcker också en ofrånkomlig fråga. Om ohälsan inte främst är relaterad till arbetsuppgifterna utan till den allmänna sociala situationen på arbetsplatsen, är då arbetsplatsen den mest lämpliga för rehabilitering?