Under första kvartalet 2007 växte Stockholms befolkning med 3 624 innevånare. Under samma tidsperiod påbörjades 530 nya lägenheter. Det innebär att nybyggnationen i staden mer än halverades jämfört med samma kvartal 2006, då det var byggstart för 1 208 lägenheter.
Av de 530 lägenheterna som ändå påbörjades ska endast 153 stycken bli hyresrätter. Exklusiva sådana, belägna vid centrala Sabbatsberg i Vasastan, på den mark där den gamla kvinnokliniken fram tills nyligen stod. Lägenheterna ska förmedlas genom stadens bostadsförmedling, och hyran för tre rum och kök beräknas till omkring 11 000 kronor per månad.
En av anledningarna till de höga hyrorna är de förändrade spelregler för bostadsbranschen som trädde i kraft vid årsskiftet. Då avskaffade regeringen såväl investeringsstödet för nyproduktion av hyreslägenheter som räntebidraget för flerbostadshus. Bidraget inrättades ursprungligen för att kompensera bostadsföretagen för det ränteavdrag på 30 procent som gäller för villaägare.
I dag ges räntebidrag till omkring 450 000 lägenheter. Under en femårsperiod ska det successivt trappas ner för att 2012 försvinna helt. Något som kritiker befarar ska resultera i högre hyror även i det befintliga beståndet.
Efter att regeringen aviserat sina planer tidigarelades ett stort antal byggprojekt, med följden att ett rekordstort antal lägenheter påbörjades under sista kvartalet 2006. Eller snarare, landets byggherrar göt betongplattor – vilket innebär att en lägenhet officiellt får räknas som påbörjad – i en sällan tidigare skådad omfattning. Men en utredning från Hyresgästföreningen visar att flera privata entreprenörer som planerat att bygga hyreslägenheter istället valde att bygga bostadsrätter. Detta då dessa kan säljas direkt efter färdigställande vilket minskar känsligheten för höjda förvaltningskostnader.
– Vi såg ganska omgående när subventionerna skulle slopas att man ställde om från att bygga hyresrätter till att bygga bostadsrätter istället, säger Jonas Hagetoft, bostadspolitisk utredare på Hyresgästfören- ingen i Stockholm.

Han låter bekymrad när han talar om bostadssituationen i huvudstaden.
– Man kan säga att vi är oroliga för hyresrättens framtid.
Det som bekymrar är inte enbart en tendens till minskad nyproduktion, utan också den borgerliga ombildningspolitiken i Stockholms stad. Allt är till salu, som Jonas Hagtoft uttrycker det.
Totalt har 96 000 lägenheter inom allmännyttans bestånd, varav 18 000 i innerstaden, erbjudits till ombildning. Och hittills har 327 nya bostadsrättsföreningar – en majoritet av dem innanför tullarna – anmält intresse för att köpa 16 767 lägenheter.
Hur många lägenheter som i slutändan övergår från offentlig till privat ägo är ännu en öppen fråga, men att det kommer att vara fler än de 8 000 nya kommunala hyresrätter som planeras är de flesta överens om. En nettominskning av lägenheter i allmännyttan är med andra ord sannolikt att vänta.
Dessutom är många tveksamma till om borgerligheten lyckas uppfylla sitt bostadsmål.
– Jag har svårt att tro att man ska lyckas med det, säger Teres Lindberg, socialdemokratisk ledamot i kommunfullmäktige och vice ordförande i Svenska bostäder.
– Den borgerliga majoriteten har sagt att man inte tänker bygga med förlust, och utan subventioner blir det högre kostnader. Tusen lägenheter ska byggas innanför tullarna och det kanske inte är omöjligt, men så fort man kommer lite utanför innerstan blir det svårare. I ytterstadsområdena finns det ingen som är villig att flytta in till de hyror man skulle behöva ta ut.
När SFT frågar Kristina Alvendal, moderat bostads- och integrationsborgarråd, tillika ordförande i Svenska bostäder, om mandatperiodens bostadsbyggande vill hon inte kalla siffran 8 000 för ett politiskt mål. Trots att hon gjort det i tidigare debatter.
– När det gäller de 8 000 hyresrätterna så är det inte ett politiskt löfte, det är de kommunala bostadsbolagens befintliga planering. Sedan kan det hända att man drar ifrån eller lägger till, det här är ju levande materia.
Att ombildningarna av allmännyttan skulle utgöra någon fara för hyresrättens framtid kan hon heller inte se.
– Det kommer att finnas kvar väldigt många hyresrätter ur dagens bestånd kvar.

Men oavsett hur många kommunala hyresrätter som säljs eller byggs återstår ytterligare en problematik, menar kritikerna. Denna rör generellt högre hyresnivåer, och därmed högre trösklar in på bostadsmarknaden.
– Det som ombildas först är de billiga lägenheterna i attraktiva lägen, säger Teres Lindberg. Och det ska man ersätta med att bygga nytt till högre kostnad.
Jonas Hagtoft håller med. Han talar om en förskjutning av hyresnivåerna i det allmännyttiga beståndet.
– Så kommer det att bli, det som byggs nytt har höga hyror och det som har låga hyror säljs först. De hyror vi har sett i den senaste produktionen ligger på nivåer som inte kan efterfrågas av vem som helst, det hjälper varken de mest utsatta eller dem som har en normal inkomst. Den som vill flytta in får ju betala ett marknadspris, det är den förskjutning som kommer att ske.
Kristina Alvendal tror dock att farhågorna är överdrivna.
– Det är viktigt att bygga både billigt och dyrt, säger hon. Men man ska inte underskatta de flyttkedjor som nyproduktionen skapar. En familj flyttar till en nybyggd lägenhet och lämnar en tvåa efter sig, till den flyttar två som lämnar varsin billigare lägenhet som andra i sin tur kan ta över efter sig.

Just de flyttkedjor borgarrådet talar om har länge varit en käpphäst inom svensk bostadspolitik, oavsett vem som suttit vid den politiska makten. Tanken är att nyproduktion i det övre prissegmentet skapar rörlighet på bostadsmarknaden genom att äldre generationer gör karriär på bostadsmarknaden parallellt med att de gör lönekarriär på arbetsmarknaden.
Kommuner runt om i landet har av denna anledning konsekvent beviljat bygglov till exklusiva hyresrätter, bostadsrätter och småhus. Och exempel på hur allmännyttiga bostadsbolag byggt för samhällets resursstarka grupper är långt ifrån sällsynta. När allmännyttiga Familjebostäder bygger nytt är det till exempel statuslägenheter vid Norra bantorget – arbetarrörelsens traditionella samlingsplats – som gäller. Nästa år är det dags för inflyttning, och för en lägenhet om två rum och kök på 60 kvadratmeter kommer inflyttningshyran att vara strax över 9 000 kronor i månaden.

Så länge flyttkedjorna fyller den funktion som de länge har tillskrivits är det svårt att se några uppenbara problem med att offentligt ägda företag bygger dyrt. Men deras effektivitet är för första gången på länge ifrågasatt.
I augusti förra året överlämnade statliga Boutredningen en rapport till samhällsbyggnadsdepartementet i vilken hård kritik riktades mot flyttkedjor som universallösning.
Flyttkedjor kan fungera väl på lokala bostadsmarknader där det finns begränsad efterfrågan, heter det i rapporten. De eftersträvade effekterna uppstår dock inte på en marknad präglad av bostadsbrist. Eller i en region med hög inflyttning, eftersom nya hushåll då bryter kedjorna. Båda dessa beskrivningar stämmer in på Stockholm.

Boutredningens rapport påpekade också att de studier som dominerar debatten förenklar sammanhangen. Bostadsstrukturen är segmenterad, menar författarna, och föreställningen att dyr nyproduktion förbättrar resurssvaga hushålls boendesituation mer än riktad nyproduktion saknar grund.
Samma sak menar Sofia Larsson, verksamhetschef för nätverket Jagvillhabostad.nu.
– Man har ju generellt riktat in sig på det övre segmentet som kan betala mer fast det är de unga som inte har råd man borde satsa på.
Anledningarna till detta menar hon främst är ett förlegat ekonomiskt synsätt, dolt bakom det alibi flyttkedjorna erbjudit.
– Unga ses inte som en kundgrupp. Men det är en jättestor kundgrupp, och de kan betala sin hyra, säger Sofia Larsson och hänvisar till undersökningar som visar att den icke oansenliga grupp unga som bor på andrahandsmarknaden betalar i genomsnitt 40 procent mer i hyra än dem som har förstahandskontrakt.
– Då har man ju definitivt råd med en vanlig hyra.
Jagvillhabostad.nu riktar skarp kritik mot utförsäljningen av Stockholms allmännytta, men försöker samtidigt blicka framåt och hitta praktiska lösningar. En del i det arbetet har varit att motbevisa påståendet om att det inte går att bygga billiga lägenheter.
I samarbete med Huddinges allmännyttiga bostadsbolag Huge har nätverket genomfört bostadsprojektet Villbo, vilket nu resulterat i 31 lägenheter anpassade efter ungas behov och plånbok.
Inflyttningshyran för ett rum och kök på 33 kvadratmeter uppgår till 3 500 kronor. För en student som är beroende av CSN för sin försörjning är det givetvis fortfarande en ansenlig summa, men likväl är det den lägsta nyproduktionshyran i Stockholms län under lång tid.
Enligt Sara Larsson är förklaringen enkel. Det handlade om en uttalad och genomförd ambition att minska kostnaderna.
– Det är inga hemliga recept eller mirakel, det handlar om att kommunen är med på att bygga billigt för unga, säger hon.

Sofia Larsson efterlyser den politiska vilja som krävs för att genomföra satsningar gentemot utsatta grupper. En vilja hon trots allt hyser vissa förhoppningar om att majoriteten i stadshuset ska visa, särskilt med de billiga hyresrätter som ombildas i åtanke.
– Där tyder ändå politiken på att man är inriktad på att bygga mycket. Frågan är vad som byggs och hur dyrt det blir, och där måste man från politiskt håll se till att det byggs för alla målgrupper.

Men Teres Lindberg är bestämd i sin dom över den borgerliga bostadspolitiken. Allt fler stockholmare – däribland unga och fattiga – kommer i framtiden att tvingas konkurrera om färre och dyrare hyresrätter.
– Det man gör i Stockholm är att man trycker ut människor som inte har starka resurser. För dem som har pengar spelar det inte så stor roll om man köper en bostadsrätt för fyra miljoner eller om man betalar 10 000 i hyra.
Något hon menar förutom demografiska även kan få demokratiska konsekvenser.
– Det är klart att det gynnar dem som redan har hyresrätter eller pengar. Men samtidigt finns det ju en politisk vinning i det. Det är ingen hemlighet att de rikaste allt som oftast röstar på moderaterna, och där handlar det om att skapa en befolkningsgrund för framtida valframgångar. Det har man ju redan gjort i Täby och Danderyd. Där finns det inga hyresrätter, och i Täby har ju moderaterna egen majoritet.

[email protected]