• I Johan Theorins deckare Skumtimmen möter vi 6-årige Jens som i ett obevakat ögonblick smiter över muren till sina morföräldrars gård och försvinner på alvaret. Han kommer aldrig tillbaka. Hans mamma lever 20 år senare kvar i illusionen att hennes som for
Göteborgs Fria

Öländsk mordgåta som fascinerar

Göteborgaren Johan Theorin är aktuell med den kritikerrosade romandebuten Skumtimmen. Rättigheterna är sålda till nio länder och han skriver redan på en uppföljare.
- Det här fanns inte i min tankevärld, säger en positivt överraskad Johan, när GFT träffar honom på ett kafé för att diskutera hans framfart i deckarvärlden.

På det dimmiga öländska Alvaret vandrar Nils Kant. Med ett antal liv på sitt samvete, och flera års exil i Sydamerika, har han nu återvänt för att ta reda på den skatt han grävt ner tjugotalet år tidigare. Men på Alvaret samma dag befinner sig också Jens Davidsson, 6 år.
Skumtimmen är en roman om brott och att den utspelar sig på Öland har sin naturliga förklaring.
- Det är så folktomt. Ingen kan se vad som försiggår. Det finns inga vittnen.
Under somrarna bor Johan Theorin på norra Öland i den lilla byn Djupvik. Som barn fick han också höra många släktberättelser om varsel och gengångare.
- När man som barn gick på Alvaret och mörkret började falla fick man ta och pallra sig hem.
Skumtimmen är en roman som spänner över en lång tid, från 1930-talet till 1990-talet.
- Jag ville fånga övergången mellan bruksby och det som är nu. Och hur synen på marken har förändrats.

Johan har läst mycket hembygdsböcker, däribland Öländsk bygd. Vidare försöker han hålla sig à jour med vad som händer på ön genom att läsa lokaltidningen Ölandsbladet.
Först hade han med namn på riktiga byar. Men efter att släkting rått honom att skriva om allt till fiktiva samhällen så ändrade han en del.
- Man slipper samtalen där någon säger 'den mjölkpallen står inte där'.
Trots detta har Johan fått höra att folk kommit in på det lokala biblioteket för att göra efterforskningar om mördaren Nils Kant.
Flera recensenter har påpekat att genrebeteckningen 'mångbottnad och gripande berättelse' påverkar det sätt man läser romanen på ett positivt sätt. En genrebeteckning som kriminalroman eller deckare kan få läsaren att tro att romanen är av lägre litterär kvalité.
- Jag har sett Skumtimmen som en kriminalroman. Men en kriminalroman kan vara allt möjligt. När böcker får beteckningar blir de sämre och det är synd.

I romanen är en av huvudpersonerna Gerlof Davidsson, den försvunne Jens Davidssons morfar. Han är, för att vara en gammal man som bor på ålderdomshem och lider av reumatism, ovanligt aktiv. Johan ser det som viktigt att lyssna på de äldre och deras berättelser ur livet.
- Jag har tidigare jobbat på ålderdomshem där jag lyssnade på de gamlas historier. Innan min morfars bror gick bort åkte jag till honom och spelade in några av hans berättelser.
Johan började med romanen för ungefär fem år sedan och har sedan dessa skrivit om den tre gånger. Han menar att omskrivningar kan vara ett sätt att närmare bekanta sig med karaktärerna.
- Det kan vara bra att jobba långsamt då det blir eftertänksamt. Jag kunde laborera mer. Nils Kant börjar som en läskig kille, en som man var rädd för när man var liten. Men ju mer jag lärde känna honom under skrivandet, desto mindre ondskefull blev han.

Rättigheterna till Skumtimmen är såld till nio länder, däribland USA och England. Och det ska bli tre romaner till, som alla ska handla om norra Öland. Det stora internationella intresset för Skumtimmen är något som förvånar Johan.
- Det fanns inte i min tankevärld. Tyskland köpte först. Svenska kriminalromaner har ett gott rykte där.
Johan är nu författare på heltid, något som har blandade känslor inför.
- Det känns bra men ganska ensamt. Man sitter helt i sin egen värld.
Men att hans sätt att skriva kommer att ändras nu när han har en publik tror han inte.
- Jag hoppas att jag fortsätter att skriva för mig själv.

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

Ruben Östlund fångar ögonblicket

Ruben Östlund, mannen bakom den uppmärksammande filmen Gitarrmongot, är tillbaka. De ofrivilliga är titeln på hans nya spelfilm som spelas in i Trollhättan. Filmen skildrar livsavgörande ögonblick i olika människors liv.

Göteborgs Fria

Nathalie Ruejas Jonson och det autistiska perspektivet

Det skeva perspektivet, det lilla som blir enormt, det stora som försvinner. Alla ord som regnar i kaskader över världen tills den inte syns längre. Och så stunderna med hörlurarna på max för att få ledigt en stund. Kaoset och skammen inför kaoset. Att be om hjälp. Att få hjälp.

Hon besjunger livet i utkanterna

I Händelsehorisonten skildras ett samhälle som på många sätt inte alls är olikt vårt, ett samhälle som har förvisat en grupp människor till Utkanterna.

Fria Tidningen

© 2026 Fria.Nu