Liksom vetenskapen drar sig undan religionens område tycks de större religionerna alltmer dra sig undan en konfrontation med vetenskapen.

I Sverige är det få religiösa grupper som anser att vetenskapen bör underordnas uppenbarelsen. Vanligare är tanken att religionen förklarar det som vetenskapen inte kan förklara eller att religionen och vetenskapen tillhör två helt olika fält, vilka inte kan jämföras med varandra. Religion behöver då inte ha med den empiriska världen att göra, utan kan vara en känsla, ett sätt att leva eller ett 'språk'. Medan vetenskapen och religionen tycks sträva allt längre ifrån varandra har det hela tiden funnits en underström av mystiker, esoteriker och alternativa 'vetenskapsmän' som har strävat åt motsatt håll. Dessa personer och rörelser har utgått från antagandet att vetenskapen stödjer deras religiösa världsbild. En grundtanke hos dem, som även återfinns inom vår tids New Age-rörelse, är att motsättningen mellan religion och vetenskap med tiden kommer att försvinna.

Inom New Age-rörelsen är det dessutom vanligt att man tar avstånd från beteckningen religion eller religiös. Många menar sig ha ett andligt intresse eller en andlig grundsyn, men vill inte se sig som företrädare för någon specifik religion. Det kan finnas flera skäl till varför en person väljer att kalla sig andlig i stället för religiös; dels har det att göra med den innebörd personen i fråga lägger i själva ordet 'religion', dels med personens självbild och de normer och värderingar som denna uppfattar hos sin omgivning. Religion betraktas ofta som ett sätt att skapa en dogm för hur den andliga verkligheten ser ut. Ordet andlig associeras däremot med en mer öppen inställningen till 'att det finns någonting som är större än du själv' eller till 'att allting hänger ihop'. Flera av de nya, mer organiserade religiösa rörelserna, menar sig inte vara religioner utan väljer att kalla sin lära för kunskapsväg, vetenskap eller terapi. Rörelser som till exempel Transcendental Meditation vill tona ner den religiösa aspekten av sin lära och endast framställa den som en teknik.

I det nyandliga språkbruket finns många begrepp hämtade från vetenskapen - ett fenomen som religionsforskaren Olav Hammer kallar scientism eller vetenskapslikhet. Med detta syftar Hammer på när personer eller rörelser anammar delar av vetenskapen, eller vissa vetenskapliga termer och sedan omtolkar och ger dem en ny eller vidare innebörd. Utsagor som görs i gränslandet mellan tro och vetenskap är ofta av metaforisk karaktär. Ljuset har länge varit en sinnebild för det andliga. På 1500-talet började den osynliga, andliga kraften också beskrivas i termer av magnetism och elektricitet, medan 1900- och 2000-talets New Age-rörelse använder ord som energi, frekvens, vibration och dimension.

Många av dessa begrepp användes inom den teosofiska rörelsen, som hade sin storhetstid i slutet av 1800-talet. Dess lära, teosofin, har kommit att prägla dagens New Age-rörelse på många sätt. Teosoferna framställer sin lära som vetenskap. De menar att det andliga och det materiella är två sidor av samma sak; liksom i New Age-rörelsen finns här en föreställning om en esoterisk universell filosofi eller andlighet, som går som en röd tråd genom alla religioner. Detta är 'den dolda Sanningen' bakom den yttre sidan av religionerna.

En annan viktig inspirationskälla för dagens nyandlighet är den jungianska psykologin. Även denna används som ett sätt att knyta samman religion och vetenskap. Med Carl Gustav Jungs teori om arketyperna fick religionen och gudarna 'ett nytt vetenskapligt existensberättigande' - som en väsentlig aspekt av människans omedvetna.

Enligt Jung är människan en medfött religiös varelse. Ett genomgående tema i varje individs psykologiska utveckling är en strävan efter balans och förening mellan psykets motsatta sidor, för att på så vis nå en större själslig helhet. Denna process åskådliggörs genom arketyperna - ett slags psykiska former eller komplex som befinner sig i det omedvetna. När människor kommer i kontakt med arketyperna - något som till exempel kan ske i drömmar - upplever de en blandning av skräck och hänförelse, ett tillstånd som Jung (i likhet med religionsforskaren Rudolf Otto) ser som religionens grund. Hos Jung liksom i New Age-rörelsen fyller religionen och den religiösa symboliken en viktig helande funktion: att ägna sig åt andlighet är en terapeutisk självutvecklingsprocess. I dag finns också många rörelser som balanserar på gränsen mellan religion och terapi, där utövarna inte med nödvändighet söker något andligt.

Genom kvantfysiken väcktes ett nytt intresse för att försöka förena religion och vetenskap. I förordet till Fritjof Capras bästsäljare Fysikens Tao, ges en målande bild av hur den vetenskapliga och den mystiska världsbilden på ett intuitivt plan vävs samman: Capra (som i grunden är fysiker) beskriver hur han genom en religiös upplevelse vid havet plötsligt blir medveten om hur hela hans omgivning och han själv är del av "en kosmisk dans". Det han tidigare enbart upplevt genom kurvor, diagram och matematiska teorier vaknar plötsligt till liv och hans inser att detta är 'Shivas dans' - dansens herre som dyrkas av hinduerna. Enligt forskaren Olav Hammer kom den form av kvantfilosofiska föreställningar som Capra beskrev och de äldre teosofiska idéerna att stämma väl överens. Capra representerar ett försök att förstå fysiken på ett metafysiskt plan och stöder sina antaganden genom att citera bland annat Niels Bohr, Julius Oppenheimer och Werner Heisenbergs uttalanden om likheterna mellan hinduistiska och buddistiska tankar och den moderna fysikens framväxande världsbild. Capra liknar utbytbarheten mellan materia och energi, vid enheten mellan motsatserna i taoismens yin och yang-symbolik. Den kontroversiella aspekten av Capras resonemang är de slutsatser han drar utifrån relativitetsteorin, kvantmekaniken och partikelfysiken. Hit hör bland annat en teori som utvecklades av Geoffrey Chew år 1961, vilken menar att det inte existerar några "baspartiklar", eller grundläggande naturlagar på vilka allting annat bygger. I stället är varje aspekt av tillvaron beroende av en annan aspekt, så att kosmos framstår som ett nät av inre relationer.

Capra säger sig dock inte mena att naturvetenskapens och mystikens metoder bör förenas. De båda metoderna är helt olika och den ena kan inte innefattas eller reduceras till den andra: 'Mystikerna förstår Taos rötter, men inte dess grenar. Naturvetarna förstår dess grenar, men inte dess rötter.'

Trots den nyandliga världens försök att överbrygga gränserna mellan religion och vetenskap är det inget som talar för att ett närmande verkligen skulle ske. Utgångspunkterna, syftena och målen är och förblir skilda. Från naturvetenskapligt håll tas kopplingar mellan mystik och fysik sällan på allvar.

Frågan är dock om människor i praktiken lyckas hålla de två områdena helt separerade. Naturvetenskapen har sina tydliga gränser när det gäller vad den kan uttala sig om. Bortom dem råder filosofiska och andliga antaganden: har universum en början och ett slut? Har livet en mening

Fysiker och matematiker arbetar febrilt för att finna en 'teori om allt', även de söker och finner sin skönhet - om än i en matematisk formel.