Träning och motion är viktig för folkhälsan. Men över 60 procent av gymnasieflickorna från lägre socioekonomiska bakgrunder motionerar mycket sällan och 80 procent är inte medlem i någon idrottsförening.
I Göteborg är idrottsaktiviteter lägst bland tjejer i de nordöstra stadsdelarna. I en undersökning från 2005 av Idrotts- och föreningsnämnden, svarar 49 procent av flickorna och 40 procent av pojkarna i Biskopsgården att de aldrig tränar. I Bergsjön ligger siffran runt 40 procent för både tjejer och killar. Detta kan jämföras med Askim där 22 procent av tjejerna och 26 procent av killarna aldrig tränar.
- Det finns inget enkelt svar på varför det är så. Många faktorer spelar in och gör det till en större samhällsfråga, säger Linus Kron på Idrotts- och föreningsnämnden i Göteborg.
Under 2000-talet har kommunen fått allt mer pengar till idrottssatsningar, huvudorsaken är en växande diskussion om folkhälsan. Investeringar för runt 600 miljoner genomförs redan i staden och fler projekt planeras vara klara innan år 2010. De senaste tre åren har det årliga bidraget till föreningsverksamhet ökat från 60 miljoner till 80 miljoner kronor. Största delen går till idrotten.
Linus Kron berättar att man satsar på en bred ungdomsverksamhet och förutom fotbollsplaner och idrottshallar byggs salar för dans, aeorobics och friidrott för att möta olika intressen. Ändå når man inte alla.
- Faran är att vi inte når de minst aktiva. Vi förbättrar för dem som redan tränar, säger han.
På Bergsjöns boxningsklubb tränar mellan 10 och 20 högstadie- och gymnasietjejer varje torsdag.
Mikaela Theander är en av dem och hon tror att anledningen till att färre tränar här är att det inte finns så bra möjligheter att idrotta.
- Jag skulle vilja att det satsades mer på föreningsaktiviteter i Bergsjön. Folk idrottar inte på grund av ointresse utan för att man ofta måste söka sig till andra stadsdelar och det blir för tidskrävande, säger hon.
Stig Elofsson, som ligger bakom Idrottsförvaltningens studie, visar på att problemen är komplicerade och tror att det krävs en djupgående diskussion om idrottsrörelsens grundläggande värderingar om att alla ska få vara med. Han frågar sig om idrotten verkligen används för att öka den fysiska aktiviteten i samhället eller för att satsa på eliten.
- Prestation och resultat spelar trots allt troligen en viktig roll för kommunala bidrag, vilket kan innebära att man inte satsar på ungdomar i stort, menar Elofsson.
Men Sebastian Arby på Västsvenska idrottsförbundet tycker tvärt om att det satsas för lite på elitidrott och anser att elit föder bredd och bredd föder elit.
- Elitidrottarna ger tillbaka mycket till samhället, genom att vara förebilder och få ungdomar att börja träna.
Stig Elofsson menar dock att elittänkandet riskerar att förstärka klassproblematiken inom idrotten.
- Fotboll är historiskt en arbetarklassport, men domineras nu av ungdomar från medelklassen. Basket däremot lockar personer från lägre socioekonomiska grupper och invandrargrupper, liksom kampsporter som boxning och karate.
En orsak till resultaten kan vara att alla inte har råd att stå för kostnaderna.
- Det viktigaste är att det skapas roliga och framför allt billiga aktiviteter. Det finns en tradition av ideella ledare inom fotbollen som är viktig då det kostar mindre och ger fler möjlighet att träna. Vissa sporter har avlönade tränare, vilket gör att många inte har råd, tror Sebastian Arby.
Mikaela Theander känner flera i Bergsjön som tränar fotboll, handboll och boxning. Det är fler än folk tror, säger hon och tror att statistiken kan se mörkare ut än verkligheten. Men hon tror att antalet som
idrottar kan ha ökat de senaste åren, bland annat sedan den nya idrottshallen byggdes.