• Madelen Nordlund och Tim Johansson utanför Slottskogsvallen.
Fria.Nu

Rullstolsåkarna som skyr handikappidrott

De är bland de bästa i världen, men syns bara på sportsidorna en gång var fjärde år. När de inte utökar sin medaljskörd i stora mästerskap får de därför söka andra vägar för en stunds uppmärksamhet.

Genom grindarna utanför Slottsskogsvallen kan man se några friidrottare som joggar runt på löparbanorna. Tim Johansson sitter utanför i sin rullstol och ser uppgiven ut. Han har frågat om det är okej att komma in och träna, men har fått veta att anläggningen ska städas efter göteborgsvarvet. När hans träningskompis Madelen Nordlund ringer upp talar Tim lugnt om vad som gäller. Någon större irritation märks inte i rösten.

Först när vi satt oss i fiket och tittar ut över de påtagligt rena löparbanorna, hörs en irriterad ton.

- Man kan ju undra varför vi inte får komma in och träna? Är inte kommunala anläggningar till för medborgarna?, säger han. Något liknande skulle troligen inte hända om det var Kajsa Bergkvist eller Christian Olsson som knackade på, men för rullstolsåkare är situationen som den är.

Tim Johansson är snart fyrtio år, och har tävlat internationellt sedan 1996. Madelen Nordlund är fem år yngre och gjorde sin internationella debut 1998. De tävlar båda för Örgryte, och är bland de bästa i världen i sina respektive klasser. Men för den stora allmänheten är de totalt okända. Det närmaste kändisskap de kommit, var när Madelen förra hösten meddelade att hon inte ville stå nominerad i kategorin årets handikappidrottare på Idrottsgalan.

-En sådan kategori känns bara som att de vill vara politiskt korrekta. En grej för att döva samvetet, säger hon.

Protesten, som faktiskt skedde i all tysthet, gav henne de största rubrikerna i karriären, och för några dagar hade handikappidrotten sitt första affischnamn sedan David Lega slutade. Anledningen till att Madelen inte ville delta i galan, har sin grund i ordet handikappidrott, och dess innebörd.

- Du talar ju inte om damidrott eller bollidrott. Och vad har vi egentligen gemensamt med en blind simmare? Kalla oss rullstolsåkare eller friidrottare, säger Tim.

Båda vill bli bedömda på precis samma villkor som Anja Pärsson eller Tre kronor, trots att de nu inte kommer i närheten i fråga om uppmärksamhet eller ekonomiska villkor. Som en väg dit, ser de gärna att rullstolsåkning öppnas upp även för de som inte är handikappade.

- Jag tror absolut att det skulle ge sporten ett ökat intresse. Och i T54 (den bästa klassen) har man ändå full funktion i armar och bål, så det skulle vara lika för alla, säger Tim.

Deras tankar är faktiskt verklighet redan idag, men i andra sporter. I rullstolsbasket och kälkhockey får alla vara med så länge det inte gäller SM-spel. Tanken med den regeln är dock att det ska gå att få ihop lag på små orter. Men Tim och Madelen ser gärna att deras sport öppnas upp. Även i mästerskap.

Med stolen på löparbanan tar det ganska precis en minut för Madelen att åka ett varv, medan Tim behöver tjugo sekunder till på samma sträcka. På grund av sina olika skador, använder de sig av olika tekniker. Tim driver hjulen på ovansidan, från klockan tio till klockan två, medan Madelen ligger mer framåtlutad och driver från klockan två till sex-sju. Träningen består mest i att köra runt på bana eller cykelbanor. Lite styrketräning tillkommer också på de fem-sex pass som de gör varje vecka.

Inför paralympics kommer de att fortsätta träna som de gör i vanliga fall. Tim märkte för några år sedan att han inte blev bättre av att träna mer, så nu värdesätter de vilan. Vilka motståndare som kommer att bli svårast, är de lite osäkra på.

- Europeerna känner vi ju till, men amerikanarna och asiaterna möter vi bara på paralympics och VM, så det brukar bli några nya namn per mästerskap, säger Madelen.

- Det kvittar. Jag är där för att ha dem bakom mig, säger Tim.

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

Snedvridningen startar inne på redaktionerna

Förra veckan skrev GFT mycket om snedvriden rapportering kring damidrott, och damfotboll i synnerhet. En granskning av hur de stora sportredaktionerna i Sverige ser ut ger en förklaring. Bara tretton av hundra redaktionsmedlemmar är kvinnor.

150 000 kronor och ett Handslag senare

Förra veckan redovisade GFT hur de politiska partierna tycker och tänker i idrottsfrågor, något som retade upp Tito Rojas. Han hävdar att verkligheten ser helt annorlunda ut och att politikernas satsningar är dödfödda om de inte startar i de områden där de ska genomföras. Och även då är det svårt att driva dem.

Barn och unga i fokus för Göteborgspolitikerna

Med ett år kvar till allmänna val ställde GFT två frågor kring idrott till de politiska partierna i Göteborg. Inte oväntat talades det i första hand om barn- och ungdomsidrott, men också en utbyggnad av stadens idrottshallar verkar var populärt.

Sponsring allt större del av klubbens ekonomi

Gamla bilder från sjuttiotalet visar nästan alltid spelartröjor med enbart klubbmärke. Men det är sedan länge en svunnen epok för nostalgiker. I dag gäller det för klubbarna att klara ekonomin, vilket kan ta sig en hel del olika uttryck, när det gäller att få in sponsorpengar.

Göteborgsderbyt tappar folk

De riktigt stora publikfesterna med 40 000 på läktarna verkar vara ett minne blott. Tendensen är tydlig och klar inom fotbollen. Publiken minskar.

© 2024 Fria.Nu